Raka rör
Jag har lärt mig en sak under 2011. En sak om att gömma sig. När vi var barn och ville gömma oss så höll vi för ögonen. Nu som vuxen vet vi att det inte fungerar så. Vi syns även om vi håller för våra egna ögon.
När det kommer till att blotta sig och verkligen visa vem man är och vad man står för så kan man inte gömma sig. Man kan inte gömma sig under sin mantel utan man måste öppna sig. Ibland mer och ibland mindre. Det är ju ingen hemlighet. Men jag har lärt mig att man kan aldrig kräva av någon annan att öppna sig om man inte gör det själv. Problemet med att stänga in sig och gömma sig bakom sin mantel, att inte visa känslor, är att man samtidigt håller för sina ögon och kan inte se vad som händer utanför manteln.
Inte förrän man kastar bort manteln och börjar våga öppna upp sig får man tillbaka från sina vänner och familj. Ju mer man gömmer sig desto mer ensam blir man och man skyller hela tiden på alla andra när man själv inte kan ta emot.
När det kommer till att blotta sig och verkligen visa vem man är och vad man står för så kan man inte gömma sig. Man kan inte gömma sig under sin mantel utan man måste öppna sig. Ibland mer och ibland mindre. Det är ju ingen hemlighet. Men jag har lärt mig att man kan aldrig kräva av någon annan att öppna sig om man inte gör det själv. Problemet med att stänga in sig och gömma sig bakom sin mantel, att inte visa känslor, är att man samtidigt håller för sina ögon och kan inte se vad som händer utanför manteln.
Inte förrän man kastar bort manteln och börjar våga öppna upp sig får man tillbaka från sina vänner och familj. Ju mer man gömmer sig desto mer ensam blir man och man skyller hela tiden på alla andra när man själv inte kan ta emot.
Kommentarer
Trackback
