Försäkringskassan
Ok! Det skrivs mycket i media om sjuka människor som har problem med den försäkring som Försäkringskassan står för. Det är väldigt mycket negativa rader som skrivs. Det mesta stämmer säkert och jag tror inte kritiken är fel. Men jag tror den ger oss en skev bild av som egentligen händer där bakom kulliserna hos Försäkringskassan.
Jag kan inte tala för alla och jag kan bara utgå ifrån mig själv. Men jag är helnöjd med vad Försäkringskassan har gjort för mig. Allt ifrån kontakt via post till personlig kontakt på plats. Det var en fantastisk medarbetare som hade fått min akt på sitt bord. Hon var pedagogisk, otroligt trevlig och lyssnade verkligen på min historia. Jag har bara stora rosor att ge henne. Att hon sen pratade värmländska gjorde inte saken sämre. Bra Pernilla!
Men väntrummet eller vad jag ska kalla det var en hemsk plats. Det lyste verkligen tomt i människornas ögon. Det var någon form av uppgivenhet som gick att ta på. Den enda glädjen som utspelades var två lagom berusade, förmodligen alkoholister, som satt och diskuterade högt de olika formerna av bidrag de kunde ha turen att få med sig hem. Sorgligt men dom skrattade högt.
När jag frågade Pernilla hur det va att jobba där, ja jag vet jag kan inte bara låta mina frågor hållas inom mig, så svarade hon att det kan vara allt i från psykotiska personer, alkoholister som är fulla, narkomaner som tänder av och såna som mig som kom på besök. Men det var det som var det bästa med arbetsplatsen. Jag tyckte mig verkligen känna att hon menade det. Jag väljer att känna så i alla fall. Pernilla borde få löneförhöjning och det borde finnas många Pernillor runt om i vårat avlåga land. Jag tror det finns fler, jag väljer att tro det i alla fall.
Jag kan inte tala för alla och jag kan bara utgå ifrån mig själv. Men jag är helnöjd med vad Försäkringskassan har gjort för mig. Allt ifrån kontakt via post till personlig kontakt på plats. Det var en fantastisk medarbetare som hade fått min akt på sitt bord. Hon var pedagogisk, otroligt trevlig och lyssnade verkligen på min historia. Jag har bara stora rosor att ge henne. Att hon sen pratade värmländska gjorde inte saken sämre. Bra Pernilla!
Men väntrummet eller vad jag ska kalla det var en hemsk plats. Det lyste verkligen tomt i människornas ögon. Det var någon form av uppgivenhet som gick att ta på. Den enda glädjen som utspelades var två lagom berusade, förmodligen alkoholister, som satt och diskuterade högt de olika formerna av bidrag de kunde ha turen att få med sig hem. Sorgligt men dom skrattade högt.
När jag frågade Pernilla hur det va att jobba där, ja jag vet jag kan inte bara låta mina frågor hållas inom mig, så svarade hon att det kan vara allt i från psykotiska personer, alkoholister som är fulla, narkomaner som tänder av och såna som mig som kom på besök. Men det var det som var det bästa med arbetsplatsen. Jag tyckte mig verkligen känna att hon menade det. Jag väljer att känna så i alla fall. Pernilla borde få löneförhöjning och det borde finnas många Pernillor runt om i vårat avlåga land. Jag tror det finns fler, jag väljer att tro det i alla fall.
Kommentarer
Trackback
