#BreakingBad
Har nu legat som en mes i sängen och soffan i 4 dygn snart. Riktigt segt. Nån form av ögoninflamation och feber. Jävla trams är det i alla fall.
Men nu till poängen. Jag har snart sett 4 säsonger av serien Breaking Bad. Fastnade direkt. Kort sammanfattning; Kemilärare får cancer, har inte råd med läkarkostnader, börja kok metaamfetamin (glass, ice, crystal meth), blir rik, döljer det för sin familj och sen snurrar det bara på. Ett avsnitt är han i sitt labb och jagar en fluga. I 45 minuter. Jag gillar serien skarpt.
Men som vanligt kan inte jag bara titta och bara låta det vara utan börjar tänka kring det hela. Hur konstigt är det inte att kriminella blir just kriminella. Visst det finns de som endast gör det för en rusch men i det stora hela. Hur hamnar alla där? Hur kommer det sig att fler och fler sitter i fängelse?
Är det överlevnadsinstinkten? Är det att känna tillhörighet med någon och vårat behov att tillhöra något? Framför allt vem är jag att döma någon som gör något kriminellt när det handlar om att överleva. Visst, det är klart att inte alla om ens många, som dör om de inte väljer den kriminella banan. Men jag kan verkligen förstå att i brist på uppmärksamhet, i brist på aktivitet så är det ganska lätt att rekrytera för de kriminella. Jag tror också att medias glorifiering av kriminella också lätt sätter sig i människors huvud. Jag tror att verklighetsuppfattningen blir sämre och sämre. Och jag tror att barn, ungdomar måste tyglas tidigt. Av föräldrar, skola och vuxna som verkligen tar sig tid och ger den uppmärksamhet som krävs.
Men vilka är vi att döma de som gör allt för att överleva?
Samtal
Jag försöker och jag försöker men det hela tiden åt helvete. Har ni någonsin suttit och pratat med en eller flera personer och där ni tyckt att samtalet är astråkigt. Allt ifrån ämne till åsikter, allt känns meningslöst. De är inte personerna i fråga utan samtalen. Det är väl det vi kallar kallprat.
Jag blir själv lätt utråkad, hela tiden. Det är väldigt sällan jag hamnar i samtal eller kallprat där jag blir intresserad och kan känna att jag bidrar med något. Oftast så gillar jag verkligen människorna runt om men det intresserar mig inte bara. Kanske därav en liten ensamvarg och tankspridd jäkel.
Sista tiden söker jag verkligen, med ett öppet sinne, efter detta men lik förbannat så tröttnar jag snabbt och svamlar bort i mitt eget huvud. "Tomas, hur är det, du verkar frånvarande", "Har du tråkigt" får jag ofta höra. Och ja kanske, har jag det, men det är mitt fel. Det är jag som är på det sättet.
Det handlar inte bara om tjejer eller nya människor, även vänner och kamrater. Och för er som läser detta är det alltså inget illa menat om er utan bara en reflektion från min konstiga hjärna:)
Jag blir själv lätt utråkad, hela tiden. Det är väldigt sällan jag hamnar i samtal eller kallprat där jag blir intresserad och kan känna att jag bidrar med något. Oftast så gillar jag verkligen människorna runt om men det intresserar mig inte bara. Kanske därav en liten ensamvarg och tankspridd jäkel.
Sista tiden söker jag verkligen, med ett öppet sinne, efter detta men lik förbannat så tröttnar jag snabbt och svamlar bort i mitt eget huvud. "Tomas, hur är det, du verkar frånvarande", "Har du tråkigt" får jag ofta höra. Och ja kanske, har jag det, men det är mitt fel. Det är jag som är på det sättet.
Det handlar inte bara om tjejer eller nya människor, även vänner och kamrater. Och för er som läser detta är det alltså inget illa menat om er utan bara en reflektion från min konstiga hjärna:)
När något försvinner
Har ni tänkt på hur lätt tomhet kan uppstå? Efter precis allt mellan himmel och jord som har varit standard i ens liv, om även för en kort period. Just idag handlar det om fotboll och fotbollsem. Efter att i två och en halv vecka haft fotboll att se fram emot varje kväll är det snart slut. Endast tre matcher kvar. Det blir på riktigt en minidepression i kroppen, en tomhet eller ett vakum. Efter att ha tittat, pratat och andats fotboll under denna tid så är det ofrånkomligt att denna vakumdepression skall infinna sig.
Men som med allt annat så hittar man ett nytt intresse och en ny fokus som gör att vakumet får syre och man kan andas igen.
Semestern
Jahaja...
Fåglarna har precis börjat sjunga utanför fönstret och semestermodet är inte riktigt slut ännu. Första arbetsdagen till ända och en ny bok i genren "hur man hittar sig själv" är avklarad. "Lyckligare" hette den den här gången. Jag vet inte jag, kanske sätter det sig lite varje gång. En vecka med sol, regn, hund, ensamhet, folkhav och försök till mänsklig kontakt. Börjar nog inse att det är dags att sluta kämpa så in i helvetet och bara acceptera att jag kanske inte är den jag hela tiden försöker vara, eller hitta, utan bara vara.
Jag fick höra det i helgen, ensamvarg, kanske stämmer det mer än jag anar. Jag kanske trivs bäst själv. Inte på ett tragiskt sätt utan bara på det sättet att jag inte trivs med en konstant folkgrupp runt mig. Jag vet inte.
Jag ser det inte alls tragiskt, eller ledsamt utan mer lite som en befrielse. Jag har i 6 månader kämpat för att ha flk runt mig, nya människor, vänner och annat löst folk. Det kanske bara är dags att låta dagen verkligen komma som den gör och inte kämpa så in i helvetet.
Jaja, i morgon är jag ledig igen och då ska vi väl hitta nån ny bok att grotta ner sig i....:)
PS. Aaron Sorkin verkar ha gjort det igen, ni vet han som skrivit serien West Wing, Newsroom heter den nya. Första avsnittet lamslog mig. Se det!
Fåglarna har precis börjat sjunga utanför fönstret och semestermodet är inte riktigt slut ännu. Första arbetsdagen till ända och en ny bok i genren "hur man hittar sig själv" är avklarad. "Lyckligare" hette den den här gången. Jag vet inte jag, kanske sätter det sig lite varje gång. En vecka med sol, regn, hund, ensamhet, folkhav och försök till mänsklig kontakt. Börjar nog inse att det är dags att sluta kämpa så in i helvetet och bara acceptera att jag kanske inte är den jag hela tiden försöker vara, eller hitta, utan bara vara.
Jag fick höra det i helgen, ensamvarg, kanske stämmer det mer än jag anar. Jag kanske trivs bäst själv. Inte på ett tragiskt sätt utan bara på det sättet att jag inte trivs med en konstant folkgrupp runt mig. Jag vet inte.
Jag ser det inte alls tragiskt, eller ledsamt utan mer lite som en befrielse. Jag har i 6 månader kämpat för att ha flk runt mig, nya människor, vänner och annat löst folk. Det kanske bara är dags att låta dagen verkligen komma som den gör och inte kämpa så in i helvetet.
Jaja, i morgon är jag ledig igen och då ska vi väl hitta nån ny bok att grotta ner sig i....:)
PS. Aaron Sorkin verkar ha gjort det igen, ni vet han som skrivit serien West Wing, Newsroom heter den nya. Första avsnittet lamslog mig. Se det!
Semester
En veckas semester. Underbart. Ändå så sitter det en lite djävul på axeln som tycker det känns lite trist för det är faktiskt skitkul på jobbet. Men skit i det nu och njut. Första semestern på 15 år som inte taggas till med x antal lådor öl och planer på supafester och diverse andra sätt att hälla i sig alkohol. Det har ju för övrigt varit jävligt kul så det ska bli intressant om det kan bli lika kul nu. Det jag med 100 procent säkerthet vet är att jag kommer "vila" på ett annat sätt. Snart 7 månader i från alla former av alkohol. Inte ens en droppe. Eller jo jag slickade mig på fingret efter att jag fått lite Jäger där. Men jag tycker inte det räknas. "Bara" 6 månader kvar av 2012, av det nyktra året. Jag vet nu att jag utan problem kommer fixa det.
Frågan är bara vad som händer sen?
Men nu är det midsommarvecka på G. Landet, vänner och familj.
Bra Tomas!
Frågan är bara vad som händer sen?
Men nu är det midsommarvecka på G. Landet, vänner och familj.
Bra Tomas!
Kvällen då testosteronet gick ur
Laddade till tusen. Precis som förmodligen större delen av den svenska befolkningen. Stålar var satsade, matchtröjorna satt tajt och Ramlösan flödade. Inte ens detta gäng fyller sig själva med öl en måndag, trots EM-premiär. Jag tror att han en person druckit hade alla. Som om ingen riktigt ville ta första steget. Eller så var det så enkelt att tvådagars fyllan i helgen faktiskt satt sina spår.
Ganska tyst under första halvlek. Lite skrik på domare och de svenska felpassningarna. Halva gänget stod upp när Zlatan nickade i ribban. Ganska snabbt började vi nog, utan att säga det högt, förstå att Ukraina faktiskt var bättre än oss. Halvtidsnacket handlade om det. Vi skämtade glatt åt att man ska vara nöjd om man har 2 kronor i timmen när man jobbar i Ukraina. Men på fotbollsplanen visade det sig att nivåskillnaden var omvänd.
Andra halvlek kickades igång och Sverige tog faktiskt kommando de första 5 minuterna och gänget var glada och en seger kändes klar. 1-0, Zlatan. Skriken, high-fives, ryggdunkningar och diverse kramar visste inga gränser. 15 minuter senare var det knäpp tyst. Sista delen av matchen handlade endast om tystnad.
Ukraina vann, rättvist. De var det bättre laget, inget snack. Vems fel? Det skriver nog hela Sverige om idag. Hur som helst så vann Ukraina rättvist och var värda det. Punkt.
Det tog cirka 5 minuter så visade Twitter Sveriges väg för att klara sig vidare. Vi måste vinna mot England på fredag och inte förlora mot Frankrike nästa vecka. Sedan måste några andra resultat gå vägen. Men chansen finns och det håller oss flytade fram till fredag.
Fotboll berör, fotboll känns. 3 miljoner såg matchen på tv. Hur många som befann sig i diverse tält eller pubbar vet jag inte. Men jag är säker på att fler svenskar var involverade igår kväll än under "den riktiga" nationaldagen.
Ganska tyst under första halvlek. Lite skrik på domare och de svenska felpassningarna. Halva gänget stod upp när Zlatan nickade i ribban. Ganska snabbt började vi nog, utan att säga det högt, förstå att Ukraina faktiskt var bättre än oss. Halvtidsnacket handlade om det. Vi skämtade glatt åt att man ska vara nöjd om man har 2 kronor i timmen när man jobbar i Ukraina. Men på fotbollsplanen visade det sig att nivåskillnaden var omvänd.
Andra halvlek kickades igång och Sverige tog faktiskt kommando de första 5 minuterna och gänget var glada och en seger kändes klar. 1-0, Zlatan. Skriken, high-fives, ryggdunkningar och diverse kramar visste inga gränser. 15 minuter senare var det knäpp tyst. Sista delen av matchen handlade endast om tystnad.
Ukraina vann, rättvist. De var det bättre laget, inget snack. Vems fel? Det skriver nog hela Sverige om idag. Hur som helst så vann Ukraina rättvist och var värda det. Punkt.
Det tog cirka 5 minuter så visade Twitter Sveriges väg för att klara sig vidare. Vi måste vinna mot England på fredag och inte förlora mot Frankrike nästa vecka. Sedan måste några andra resultat gå vägen. Men chansen finns och det håller oss flytade fram till fredag.
Fotboll berör, fotboll känns. 3 miljoner såg matchen på tv. Hur många som befann sig i diverse tält eller pubbar vet jag inte. Men jag är säker på att fler svenskar var involverade igår kväll än under "den riktiga" nationaldagen.
Bästa fotbollslåten
När det kommer till musik som förknippas med sport så är ofta resultatet att låten som var med när det gick bra för Sverige är den bästa. VM -94 är för många den, inklusive mig, den absolut största idrottshändelsen man upplevt. Sverige tog brons i ett fotbollsmästerskap. Det är något som verkar hända var femtionde år ungefär. Tomas Brolin var i sitt livs form och blev invald i turneringens elva. Ingen kan väl glömma när GES intog scenen när hjältarna kom hem. Låten jag menar är så klart När vi gräver guld i USA. Men jag tycker faktiskt inte den är det bästa mästerskapslåten. Inte om vi ser det ur ett världsperspektiv.
Svenska låtar som Ciao Ciao Italia, Mera Mål och Campione i all ära men Italienarna lyckas göra det stort.
Sverige förlorade 1-2, 1-2, 1-2. Det var sommaren då man skulle ha alla fotbollskort som fanns och farsan la nog ut en större förmögenhet på att köpa fotbollskort. Just där och då hade jag ingen aning om vilken låt det var men nu i efterhand är det i mitt tycke den bästa och största fotbollslåt vi har haft. Den manliga sångaren låter precis så där sliskigt italiensk och den kvinnliga är precis så där hes en italiensk tjej ska låta när hon har rökt två paket Marlboro innan hon gick upp på scenen. Jag har inte så bra koll på vad de sjunger om men jag tror att titeln betyder nåt i stil med "En Italiensk Sommar"
Mycket nöje!
Svenska låtar som Ciao Ciao Italia, Mera Mål och Campione i all ära men Italienarna lyckas göra det stort.
Sverige förlorade 1-2, 1-2, 1-2. Det var sommaren då man skulle ha alla fotbollskort som fanns och farsan la nog ut en större förmögenhet på att köpa fotbollskort. Just där och då hade jag ingen aning om vilken låt det var men nu i efterhand är det i mitt tycke den bästa och största fotbollslåt vi har haft. Den manliga sångaren låter precis så där sliskigt italiensk och den kvinnliga är precis så där hes en italiensk tjej ska låta när hon har rökt två paket Marlboro innan hon gick upp på scenen. Jag har inte så bra koll på vad de sjunger om men jag tror att titeln betyder nåt i stil med "En Italiensk Sommar"
Mycket nöje!
Streckkod på lik?
Läste idag att det var snack om att det skulle bli streckkoder på lik. Alltså som på mjölkpaketet eller tidningen. Endast för att det inte skulle blandas ihop och det skulle bli lättare att hålla koll på alla. Kanonidé tycker jag. Då kan dom skanna på sjukhuset, bårhuset och i kyrkan och hela tiden veta att det är rätt lik. Inga konstigheter.
I kommentatorsfältet vid artikeln började så klart människor skrika om kränkningar och om hur känslokallt det är. Varför då? För det första är det ju ett lik, visst det är någon som älskat och varit älskad, men det är fortfarande ett lik. Och är det inte bättre än att man begraver eller eldar upp fel person?
Och så att alla har koll på det så har vi alla en osynlig streckkod som kallas för personnummer. Det har vi sen vi föddes. Är det någon som känner sig kränkt över det? Att vi bara är ett nummer, i någons dator och som ingen har träffat?
Skärpning nu. Vi kan inte tycka att allt kränker oss.
I kommentatorsfältet vid artikeln började så klart människor skrika om kränkningar och om hur känslokallt det är. Varför då? För det första är det ju ett lik, visst det är någon som älskat och varit älskad, men det är fortfarande ett lik. Och är det inte bättre än att man begraver eller eldar upp fel person?
Och så att alla har koll på det så har vi alla en osynlig streckkod som kallas för personnummer. Det har vi sen vi föddes. Är det någon som känner sig kränkt över det? Att vi bara är ett nummer, i någons dator och som ingen har träffat?
Skärpning nu. Vi kan inte tycka att allt kränker oss.
EM-studio i SVT och TV4
Att det är reklam i TV4 har jag inget att säga om. Det är exakt så det fungerar för att vi överhuvudtaget skall få se någon fotboll. Det är konstigt att vi både tycker att det är förjävligt med Radiotjänst och lika illa med reklamtv. Hur ska vi lösa den nöten?
Men jag tycker inte om uppläggen. Det känns som de försöker för mycket. Det är halvproffsigt med dålig synk mellan reportage, intervjuer och studio. Det verkar som de båda kanalerna har människor i alla världens hörn och det blir hattigt. Men det blir ju ett långt mästerskap och det ska nog bli bättre. Jag tycker det varit bra matcher hittils så det är ett bra mästerskap än så länge.
Men idag var det ett lågvattenmärke. Susanne Sjögren på TV4 valde att jämföra Mussolini och Franco med Italien och Spanien, "Värsta fiender men ändå vänner". Jag vet inte jag. Känns som det inte har med fotboll att göra. Inte skulle man kunna jämföra en Tysk överkörning av Polen med invasionen 1939. Inte i tv, på ett seriöst sätt i alla fall.
I morgon börjar det på allvar. Sverige kommer in i turneringen och det är nog då det börjar på riktigt! Så på med matchtröja och sjöng med för nu går tåget!
Men jag tycker inte om uppläggen. Det känns som de försöker för mycket. Det är halvproffsigt med dålig synk mellan reportage, intervjuer och studio. Det verkar som de båda kanalerna har människor i alla världens hörn och det blir hattigt. Men det blir ju ett långt mästerskap och det ska nog bli bättre. Jag tycker det varit bra matcher hittils så det är ett bra mästerskap än så länge.
Men idag var det ett lågvattenmärke. Susanne Sjögren på TV4 valde att jämföra Mussolini och Franco med Italien och Spanien, "Värsta fiender men ändå vänner". Jag vet inte jag. Känns som det inte har med fotboll att göra. Inte skulle man kunna jämföra en Tysk överkörning av Polen med invasionen 1939. Inte i tv, på ett seriöst sätt i alla fall.
I morgon börjar det på allvar. Sverige kommer in i turneringen och det är nog då det börjar på riktigt! Så på med matchtröja och sjöng med för nu går tåget!
Folksjukdomar pt. I, att aldrig känna sig nöjd
Vi har en nästan sjuklig vilja att ha mer och bättre hela tiden. Det är stor och viktig drivkraft i oss människor. Det är det som tar oss framåt i utveckling och i levnadsstandard. Men gör det det verkligen?
Vi vill resa massor, se nya platser. Vi vill ha de finaste hemmen och de nyaste från IKEA. Vi vill uppleva saker och vi vill se på tv i 3D eller full HD. Frysarna skall avfrosta sig själva och gräsklipparen eller pooldammsugaren kör sig själv och det blir bättre än om vi hade gjort det själva. Allt detta är naturligtvis bra lösningar och bra hjälpmedel. Vi jobbar mer och mer, fler timmar. Mammorna skall göra samma karriär som papporna, vilket också är en självklarhet. Fler och fler av oss drömmer om att bli ekonomiskt oberoende så vi utan problem kan uppnå alla kriterier. Men till vilket pris?
Vi får färre och färre dygntimmar till oss själva. Barnen får mer tid ensamma då båda föräldrarna skall jobba hundra procent eller mer. Fler och fler hjälpmeldel till att få fler timmar på dygnet men får vi verkligen det? Hur ofta sitter vi ner och talar med oss själva och verkligen känner oss nöjda? Hur ofta når vi den verkliga kvalitativa tiden till oss själva? Hur ofta känner vi oss nöjda?
Jag tror att om vi tar två staplar, en med tid känner oss nöjda vi är och en med tid vi lägger på att försöka vara nöjda så ökar den senare och den tidiga minskar.
Hur ofta tänker vi på hur bra vi faktiskt har det? Man brukar säga att det är resan mot målet som är själva målet men om man aldrig går i mål så är det en livslång resa utan mål. Ibland måste vi bromsa, se oss i spegeln och verkligen värdera vad som är det så får oss att känna oss nöjda.
Kanske överdriver jag, kanske inte. Men vi sliter ihjäl oss på alla plan utan att på riktigt känna oss nöjda. Dygnet har 24 timmar, det kommer vi aldrig kunna förändra, endast vi själva bestämmer hur vi ska använda dessa. Jag tror de flesta av oss måste omprioritera och värdesätta de timmar vi har.
Kurvan vi är i nu är inget vinnande koncept utan en kurva som kommer fortsätta göra oss mer olyckliga. Stanna upp och se dig om, vad håller du faktiskt på med och vad är viktigt för dig. Framför allt, när kände du dig nöjd och lycklig senast och sträva efter det.
Vi vill resa massor, se nya platser. Vi vill ha de finaste hemmen och de nyaste från IKEA. Vi vill uppleva saker och vi vill se på tv i 3D eller full HD. Frysarna skall avfrosta sig själva och gräsklipparen eller pooldammsugaren kör sig själv och det blir bättre än om vi hade gjort det själva. Allt detta är naturligtvis bra lösningar och bra hjälpmedel. Vi jobbar mer och mer, fler timmar. Mammorna skall göra samma karriär som papporna, vilket också är en självklarhet. Fler och fler av oss drömmer om att bli ekonomiskt oberoende så vi utan problem kan uppnå alla kriterier. Men till vilket pris?
Vi får färre och färre dygntimmar till oss själva. Barnen får mer tid ensamma då båda föräldrarna skall jobba hundra procent eller mer. Fler och fler hjälpmeldel till att få fler timmar på dygnet men får vi verkligen det? Hur ofta sitter vi ner och talar med oss själva och verkligen känner oss nöjda? Hur ofta når vi den verkliga kvalitativa tiden till oss själva? Hur ofta känner vi oss nöjda?
Jag tror att om vi tar två staplar, en med tid känner oss nöjda vi är och en med tid vi lägger på att försöka vara nöjda så ökar den senare och den tidiga minskar.
Hur ofta tänker vi på hur bra vi faktiskt har det? Man brukar säga att det är resan mot målet som är själva målet men om man aldrig går i mål så är det en livslång resa utan mål. Ibland måste vi bromsa, se oss i spegeln och verkligen värdera vad som är det så får oss att känna oss nöjda.
Kanske överdriver jag, kanske inte. Men vi sliter ihjäl oss på alla plan utan att på riktigt känna oss nöjda. Dygnet har 24 timmar, det kommer vi aldrig kunna förändra, endast vi själva bestämmer hur vi ska använda dessa. Jag tror de flesta av oss måste omprioritera och värdesätta de timmar vi har.
Kurvan vi är i nu är inget vinnande koncept utan en kurva som kommer fortsätta göra oss mer olyckliga. Stanna upp och se dig om, vad håller du faktiskt på med och vad är viktigt för dig. Framför allt, när kände du dig nöjd och lycklig senast och sträva efter det.
Folksjukdomar
Jag ska nu försöka beskriva de tre största och kanske farligaste folksjukdomarna vi har i Sverige. Det är folksjukdomar som kanske inte har erkänts som sjukdomar ännu men det är tre, i mina ögon, stora faror för vårat samhälle och för oss människor. Kanske håller ni med, kanske gör ni inte det men det är min övertygelse att det är stora faror med dessa tre fenomen.
Mycket nöje de närmaste dagarna!
Mycket nöje de närmaste dagarna!
Jag är delaktig
För 6 år sedan röstade jag på Moderaterna, för 2 år sedan röstade jag blankt. Att jag röstade blankt ångrar jag idag men jag gjorde det av egoistiska skäl. Varje man och kvinna för sig själva och det är upp till individen att ta rätt på sig själv. Självklart va diverse skattelättnader också en stor del i besluten. Om två år kommer jag inte rösta blankt.
Sverige är en spegelbild av USA men med några års fördröjning. Det inte många av oss kanske tänker på är att för att kunna finansiera alla skattelättnader så säljs stora delar av vårat land ut till den privata sektorn. Stora aktieposter i bra Svenska företag säljs ut och vilka är det som kommer att kunna ta del av framtida vinster. Inte är det du och jag i alla fall. Regeringens grundtes är att det statliga ägandet skall minska. Detta är bara början. I USA har de gått så långt att deras fängelser har sålts ut och idag drivs de flesta och största av privata bolag där "vanliga" människor idag kan slicka åt sig vinsterna som kommer utifrån folks missär och olycka. Samma sak gäller deras sjukförsäkringar och hela den amerikanska läkemedelsindustrin. Alltså har den kanske viktigaste grundpelaren i våra liv, vår hälsa, blivit en vinstmaskin och drivs med just intressen att gör vinst. Vi är på väg dit, tro mig. Hela det svenska skolväsendet är redan där.
Jag har själv en privat sjukförsäkring via Trygg Hansa som låter mig slippa vårdköer och ger mig direkt kontakt med en privat läkare. Alla har inte det men i framtiden kommer alla som har råd ha det. Annars kommer vi inte släppas in på sjukhusen.
Människor härstammar från djuren, vi är djur. Vi är flockdjur och de flesta av oss vill och behöver någon som leder oss. Vi drivs av egoistiska egenintressen i våran kamp för överlevnad. Alltså kommer vi när det krisar se till oss själva först. Vilket är helt rätt. Problemet är när vi bara ser till oss själv och våra närmaste. Hade vi varit byggda på ett annat sätt hade inte stora direktörer tyckt att det var ok med löner som kan driva hela sjukhus, banker hade inte sagt upp tusentals anställda trots tusen miljarder i vinst, vi hade hellre betalat några hundralappar mer i skatt för att det skulle finnas en läkare till eller en sjuksköterska till.
Vi är mer lika USA än vi tror, vi närmar oss deras politik där 50 miljoner amerikaner står utan sjukförsäkring eller där man har en pillerkultur för att dämpa ångest eller smärta istället för att läka. Obama och demokraterna har i alla fall fattat problemet och har i liten skala börjat förbättra det men vi försöker absolut inte bromsa det.
Var man för sig själv, prosit. Vi är inte alla byggda för det. Vi kan prata om lättare för egenföretagre, lägre inkomstskatter osv. men vi håller på att tappa de svenska trygghetspelare och den svenska kultur våra tidigare generationer har byggt upp åt oss.
Jag tycker inte att vi ska bli kommunistiska men vi klarar tydligen inte av en kapitalistiks marknadsekonimi.
Sverige är en spegelbild av USA men med några års fördröjning. Det inte många av oss kanske tänker på är att för att kunna finansiera alla skattelättnader så säljs stora delar av vårat land ut till den privata sektorn. Stora aktieposter i bra Svenska företag säljs ut och vilka är det som kommer att kunna ta del av framtida vinster. Inte är det du och jag i alla fall. Regeringens grundtes är att det statliga ägandet skall minska. Detta är bara början. I USA har de gått så långt att deras fängelser har sålts ut och idag drivs de flesta och största av privata bolag där "vanliga" människor idag kan slicka åt sig vinsterna som kommer utifrån folks missär och olycka. Samma sak gäller deras sjukförsäkringar och hela den amerikanska läkemedelsindustrin. Alltså har den kanske viktigaste grundpelaren i våra liv, vår hälsa, blivit en vinstmaskin och drivs med just intressen att gör vinst. Vi är på väg dit, tro mig. Hela det svenska skolväsendet är redan där.
Jag har själv en privat sjukförsäkring via Trygg Hansa som låter mig slippa vårdköer och ger mig direkt kontakt med en privat läkare. Alla har inte det men i framtiden kommer alla som har råd ha det. Annars kommer vi inte släppas in på sjukhusen.
Människor härstammar från djuren, vi är djur. Vi är flockdjur och de flesta av oss vill och behöver någon som leder oss. Vi drivs av egoistiska egenintressen i våran kamp för överlevnad. Alltså kommer vi när det krisar se till oss själva först. Vilket är helt rätt. Problemet är när vi bara ser till oss själv och våra närmaste. Hade vi varit byggda på ett annat sätt hade inte stora direktörer tyckt att det var ok med löner som kan driva hela sjukhus, banker hade inte sagt upp tusentals anställda trots tusen miljarder i vinst, vi hade hellre betalat några hundralappar mer i skatt för att det skulle finnas en läkare till eller en sjuksköterska till.
Vi är mer lika USA än vi tror, vi närmar oss deras politik där 50 miljoner amerikaner står utan sjukförsäkring eller där man har en pillerkultur för att dämpa ångest eller smärta istället för att läka. Obama och demokraterna har i alla fall fattat problemet och har i liten skala börjat förbättra det men vi försöker absolut inte bromsa det.
Var man för sig själv, prosit. Vi är inte alla byggda för det. Vi kan prata om lättare för egenföretagre, lägre inkomstskatter osv. men vi håller på att tappa de svenska trygghetspelare och den svenska kultur våra tidigare generationer har byggt upp åt oss.
Jag tycker inte att vi ska bli kommunistiska men vi klarar tydligen inte av en kapitalistiks marknadsekonimi.
Snabblogg om livsöden
Man ska aldrig jämföra glädje, sorg, lycka eller kaos med andra människor. Allt vi upplever är individuellt och det som sker sker inom oss själva. Men det är viktigt att försöka förstå andra människor, att ibland visa sig medmänsklig.
Igår blev Manolo Preciado klar som ny tränare för Villareal i den spanska ligan. I natt avled han tragiskt i en hjärtattack. För 10 år sedan dog hans fru i cancer. Två år senare gick hans son bort i en trafikolycka. Så sent som förra året blev hans far överkörd.
Ingen av dessa människor borde ha dött. Alla dog av tillfälligheter som på något sätt riktades mot Manolo. Sorg och tomrum när djävulen spelar sitt bästa spel.
RIP
Igår blev Manolo Preciado klar som ny tränare för Villareal i den spanska ligan. I natt avled han tragiskt i en hjärtattack. För 10 år sedan dog hans fru i cancer. Två år senare gick hans son bort i en trafikolycka. Så sent som förra året blev hans far överkörd.
Ingen av dessa människor borde ha dött. Alla dog av tillfälligheter som på något sätt riktades mot Manolo. Sorg och tomrum när djävulen spelar sitt bästa spel.
RIP
Växthus!
Jag vill fan i mig ha ett växthus. På riktigt alltså. Kanske en sån där lott som farfar hade där man kan odla det mesta. Eller nej inte det men helt klart ett växthus. Nu är det lite sent för i år men till nästa år ska jag resa ett ute i stugan. Kanske att jag håller på att bli en nörd med gröna fingrar men va fan, det finns ju de som gillar att måla, sy, träna, kröka och en massa andra hobbysar så lite nördig får man väl vara. Lite tomater, lite gurka och nåt annat coolt. Det är mäktigt att se det ta form från ett frö till färdiga grönsaker.
Jag är väl lite skum med konstiga idéer. Kanske är det något som passar in med andningsövningar och Mindfulness. Vad vet jag men jag tror inte plantorna stressar i alla fall.
Jag är väl lite skum med konstiga idéer. Kanske är det något som passar in med andningsövningar och Mindfulness. Vad vet jag men jag tror inte plantorna stressar i alla fall.
Sveriges nationaldag, 11/6
Idag är det Sveriges nationaldag. 6e juni. Min farmors födelsedag. Pannkaks- och bulldrottningen nummer 1, obestridd etta. Men Gustav har namndag och det ska firas för att minnas Gustav Vasa, nu vet enstavskungen, prosit!
Men jag vill mena att i år kommer den svenska nationaldagen vara den 11, 15 eller 19 juni. Kanske till och med någon dag senare. I år är det fotbollsem och det har väl ingen missat. Det finns inget som binder vårat avlånga land mer än när det är ett mästerskap i fotboll och Sverige får vara med i slutspelet. I år är det i Kiev, Ukraina. Ingen har väl glömt hur svenskarna invaderade Tyskland 2006.
Jag tror att i vanlig ordning kommer de som tycker att sport tar för mycket plats, för mycket uttrymme i våran vardag att nu slutas samman för att stötta det Svenska landslaget i Kiev. Vare sig det är på plats, i tvsoffan eller på nån pub. Vi kommer göra allt för att slippa jobba dagen efter. Ölen kommer flöda och naglar kommer kortas av.
Inget ger oss en större sammanhållning än ett stort mästerskap i fotboll. Inget suddar ut klasskillnader och, som Reinfeldt skulle sagt, etniska härkomster mer än när Zlatan och co entrar scenen den 11/6 20:45. Helt plötsligt är vi alla lika. Visst, några kommer brinna för Italien, Danmark, Kroatien eller något annat land men alla kommer sluta samman kring fotbollen.
Det är därför fotboll i det stora är något av det viktigaste vi har i samhället. Varför skall det då inte vara ok att en som Zlatan tjänar runt hundra millar om året, varför ska inte våra kanske största profil och pojkidol vara den som tjänar mest?
Det svenska fotbollslandslaget är våra nya kulturbärare, sport och framför allt fotboll är våran frizon, precis som röda söndagar var, som Stenmark var eller som det var att berätta sagor runt lägereldarna. Det är det mentala kaos vi behöver för att ladda batterierna.
Men jag vill mena att i år kommer den svenska nationaldagen vara den 11, 15 eller 19 juni. Kanske till och med någon dag senare. I år är det fotbollsem och det har väl ingen missat. Det finns inget som binder vårat avlånga land mer än när det är ett mästerskap i fotboll och Sverige får vara med i slutspelet. I år är det i Kiev, Ukraina. Ingen har väl glömt hur svenskarna invaderade Tyskland 2006.
Jag tror att i vanlig ordning kommer de som tycker att sport tar för mycket plats, för mycket uttrymme i våran vardag att nu slutas samman för att stötta det Svenska landslaget i Kiev. Vare sig det är på plats, i tvsoffan eller på nån pub. Vi kommer göra allt för att slippa jobba dagen efter. Ölen kommer flöda och naglar kommer kortas av.
Inget ger oss en större sammanhållning än ett stort mästerskap i fotboll. Inget suddar ut klasskillnader och, som Reinfeldt skulle sagt, etniska härkomster mer än när Zlatan och co entrar scenen den 11/6 20:45. Helt plötsligt är vi alla lika. Visst, några kommer brinna för Italien, Danmark, Kroatien eller något annat land men alla kommer sluta samman kring fotbollen.
Det är därför fotboll i det stora är något av det viktigaste vi har i samhället. Varför skall det då inte vara ok att en som Zlatan tjänar runt hundra millar om året, varför ska inte våra kanske största profil och pojkidol vara den som tjänar mest?
Det svenska fotbollslandslaget är våra nya kulturbärare, sport och framför allt fotboll är våran frizon, precis som röda söndagar var, som Stenmark var eller som det var att berätta sagor runt lägereldarna. Det är det mentala kaos vi behöver för att ladda batterierna.
Torsdagen 31/5-2012
De två stora handdukarna som kastades in, två giganter valde att avsluta sina karriärer. Resten av oss får nu leva med minnet och de stora tomrum som skapats. Inga människor är mer värda att pensioneras, inga andra har gjort så mycket för sin sak som dessa två personer. Inga andra kan, med flaggan i topp, gå hem och med stolthet se tillbaka och minnas.
Den ena är så klart Nicklas Lidström, Avestasonen som tog Västerås och världen med storm. Media har nog klarat av hyllningarna av honom och har ni missat det är ni inte värda att få läsa det här.
Den andra är Mainy Eriksson, som efter 40 år valt att sluta på ICA Ettan.
Ingen annan människa har under den korta period jag jobbat på ICA Ettan satt ett djupare spår i mig. Vi jobbade många kvällar ihop, hon i kassan och jag på golvet. Jag såg fram emot varje tillfälle. Jag visste att det var omöjligt att ha en dålig dag på jobbet när hon var närvarande. "Hej Tomas, nu kör vi igen och vi hoppas att det blir mycket att göra", så sa hon jämt. Hon visste att det var de bästa för att få en bra kväll på jobbet. Hon utstrålade arbetsglädje och stolthet som jag aldrig tidigare har sätt hos en människa. Alla vi unga på arbetsmarknaden har allt att lära av henne. En helt underbar människa i sina absolut bästa år. Jag undrar var all den energin kom ifrån.
Jag tog en liten tjuvrast sista dagen med henne för att kort få höra om hennes historia på ICA. Underbart att höra.
Jag har precis vattnat mina två tomatplantor jag fick av henne i våras. Själv har hon över 100 st. Kanske är det där mycket av energin kommer ifrån. Hoppas det.
Två makalösa människor har valt att kasta in handduken. På varsitt sätt har de skrivit historia, på olika håll har de varit enastående i sin genre. Lika stora, lika enastående fast på varsin front. Hade Lidström valt att jobba på ICA är jag säker på att han varit bäst där med och hade Mainy valt att spela hockey hade vi nog haft ett svenskt OS-guld i damishockey.
Jag tror att det är deras ödmjukhet som är den största framgångsfaktorn.
Stort tack för det ni har gjort för oss andra åskådare.
Grannfejd!
Vattenskada och torrfläktar, ingen rolig men dock nödvändig kombo, för att till sist få ett fungerande kök igen. Det som har hänt är att en kopping släppt under skåpen i köket och vatten har sakta droppat, alltså inte forsat, genom golvet och ner till grannen under. Det märktes av att vasar i de översta köksskåpen fyllts med vatten.
Nu är det 4-8 veckor av fläktandes och sen lite reparationsarbeten. Vad ska man säga, ett typiskt fall av olyckshändelse? I alla fall ingens fel, kanske den som för 25 år sedan satt dit den kopplingen som nu spruckit. Men det är som vi brukar säga ett fall av "Shit happens". Men idag så träffade jag vasgrannen i trappen. Frågan var oundviklig; Hur går det egentligen där uppe? Ja fläkten går för fullt svarade jag, och ni har ju tur som har ett landställe att bo på tyckte jag då. Pensionärer och allt. Men det kändes som att det va fokus på henne och hennes tinnitus, det gick ju knappt att vattna blommorna för den där fläkten.
Hon skulle bara veta att jag har den som huvudkudde!
Blogg pt. II
Jaha, nu sitter jag här igen. Framför datorn och känner faktiskt en liten saknad. Jag har nog gillat att blogga. Har väl inte haft så där super mycket läsare men jag har nog skrivit mer för min egen del och mindre för de som läst. Det är väl kanske så det ska vara.
Jag har skrivit mycket om ingenting och inget om mycket. Sista tiden fick jag problem för jag började tänka på vad jag skrev och hur andra människor skulle reagera på det. Speciellt när jag skrev om vad jag tycker och tänker om saker. Men jag ska försöka att inte tänka på det och i stället stå för vad jag faktiskt tycker. Förhoppningsvis får jag lite reaktioner på det.
Det kommer nog inte handla om den "sorgliga" Tomas utan mer om en gammal vanlig Tomas och dennes värderingar. Lite om vad som händer i Världen och vad jag tycker om det. Sen självklart en hel del fotboll.
Vi får helt enkelt se vad som händer!
Jag har skrivit mycket om ingenting och inget om mycket. Sista tiden fick jag problem för jag började tänka på vad jag skrev och hur andra människor skulle reagera på det. Speciellt när jag skrev om vad jag tycker och tänker om saker. Men jag ska försöka att inte tänka på det och i stället stå för vad jag faktiskt tycker. Förhoppningsvis får jag lite reaktioner på det.
Det kommer nog inte handla om den "sorgliga" Tomas utan mer om en gammal vanlig Tomas och dennes värderingar. Lite om vad som händer i Världen och vad jag tycker om det. Sen självklart en hel del fotboll.
Vi får helt enkelt se vad som händer!
