pojkensomvagradeblistor

Bara för att förtydliga vissa ord och dess betydelser

I boken "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn definierar författaren att vara snäll; "Att vara snäll är när man gör saker för andra människor utan att ha minsta tanke på att få något tillbaka". Men senare i boken skriver han också att man kan vara snäll av endast egoistiska anledningar. Till exempel att göra något för någon för att få en bra känsla i kroppen. Man kan alltså göra saker för andra för att man vet att man själv mår bättre av det. Det behöver inte bara vara för den andra personen.

Sitter här, "lätt bakis", och lyssnar på en geting. Jag har liksom stängt balkondörren så han kommer inte ut. Inte för att vara taskig utan för att han ska lära sig till nästa gång att här finns inget att hämta. Alla ni djurvänner kan vara lugna jag ska snart släppa ut den. Men inte riktigt ännu. Det ska sätta såna spår att han direkt flyger till sitt bo och berättar att lägenheten högst upp, dit vill man inte.

Undrar om getingar har såna samtal. Undrar om dom gör som oss människor att dom försöker berätta om faror eller bra tips för varandra. Gör dom så som vi gör att dom berättar för bebisgetingarna att du ska akta dig för människor,  dom är farliga, precis som vi berättar om att getingar är farliga. Om så var fallet skulle getingarna vara rädda för oss och tvärtom. Men eftersom dom varje år är där igen så tvivlar jag på att getingarnas kommunikation har kommit lika långt som våran.

Om 2000 år kanske vi lever i symbios med varandra?

Nu får han komma ut!

Jag satt igår på balkongen och funderade lite om hur mitt liv ser ut idag, hur det har sätt ut och hur det kommer se ut i framtiden. Jag slutade ganska fort för det enda som egentligen är relevant är hur det ser ut just nu. Det jag kom fram till är att det är ganska skönt att sitta på balkongen, i kalsonger och med en öl, i mitten av sommaren och inte ha något att passa. Inga tider, inget jobb eller att inget är bestämt egentligen.

Det jag därimot kom in på i mitt eget lilla huvud var hur man känner kring saker. Hur man reflekterar runt olika ämnen. Jag började tänka på hur det är att vara ledsen. Jag tror inte att jag under åren 15-28 någongång grät. Förrutom när man kanske gjorde illa sig fysiskt. Jag vet att jag grät när ett förhållande sprack. Men jag har aldrig av en film eller bok fått såna känslor. Inget som riktigt berört. Idag är det tvärtom, det är mycket dagligen som berör. Både till skratt och tårar. Jag kan börja gråta av en bok eller film. Jag kan också skratta högt även om jag är själv.

Jag satt igår kväll och reflektera över detta och tänkte; visst är det bättre nu? Idag som känns det som ett mer levande liv, det är inte slentriant där allt bara passerar. Att beröras är viktigt. Att låta sina känslor komma fram och inte hålla tillbaka gör oss till större människor. Att känna verkligt medlidande och glädje, även om det bara är en bok eller film, gör mitt liv mer levande. Jag är glad att jag ibland gråter, jag är glad att jag låter mina skratt höras av alla (även om det ibland är humor som bara jag ser).

Visst jag blir äldre. Är detta en av fördelarna så blir jag gärna det.

Jag kommer ihåg var jag var, jag vet var jag är och just nu trivs jag med var jag är på väg

Over and out!

Vissa saker kan irritera mig mer än annat. Något som jag hatar är killar eller tjejer i åldern 18-65 (och som ej har barnvagn eller på något annat sätt är rörelsehindrade) som står vid övergångsställen. Det känns som dom står där och väntar tills det kommer nån bil och sen trycker på knappen. Helt plötsligt står jag still och får vänta. Det tar personen 10 sekunder att ta sig över och sen tar det 3 minuter innan det blir grönt igen.

Men idag så har jag vid 2 tillfällen sätt personer vänta till jag, och andra, kört förbi och sen gått över. BRA! Det underlättar för alla.

Nu är det såklart så att dom har rätten på sin sida och jag har ingen rätt att tycka att deras beteende är fel. Men förmodligen har dom stått i samma sits som mig och sen tänkt att det underlättar.

Kämpa gångare!

Jag har jobbat i butik halva mitt liv. Jag har haft att göra med kunder som varit galna av olika anledningar. Jag har själv varit kund och förstått mig på människan på andra sidan disken och inte käftat emot. Jag har sätt kunder åka 5 km och velat ha milersättning, jag har också mött kunder som åkt 10 mil enkel resa och varit jätte glada för att vi kunde byta varan som kostade 25 kronor. Jag kan nog säga att jag sätt det mesta.

IKEA, mångfald, bra för Sverige, IKEA = det nya folkhemmet osv. Hade jag hetat Sverker och haft en röd soptunna så hade jag kastat hela IKEA inkl. deras fina, vackra svenska fasad i den.

Egentligen har jag inte belägg för det jag kommer säga. Jag har egentligen ingen anledning att vara arg. Jag är inte sur eller besviken, jag är pissförbannad.

Jag hade en del till en bokhylla som va trasig. Min mamma har kvittot. Eller rättare sagt hon vet inte var kvittot är. Men det är inte det att vi snott bokhyllan. Jag åkte till IKEA med tron på att detta löser dom. Nummer 95 i kön, som tur är så va det redan på 90 så det va inga problem. Väl framme hos damen bakom kassan satte jag på mitt "flörta med äldre damer"-ansikte. Jag är ganska bra på det, trodde jag. Jag berätta att det måste vara en fraktskade eller liknande. Fint det löser vi sa hon och gick in på lagret. Tyvärr sa hon det finns ingen sån del på reservdelslagret. Ok, sa jag. Hur gör vi då? Har du kvittot så kan jag öppna en ny förpackning och ge dig delen därifrån. Tyvärr sa jag, min mamma har det och är bortrest. Ja då kan jag inte hjälpa dig, kvitto måste man ha förstår du. Men om du har vilken dag du köpt den så kan jag hjälpa dig ändå. Medans jag va i telefonen så kommer hennes charmiga! kollega och förklarar att det kan dom inte för att det är nog kundens ansvar att hålla koll på sina kvitton. Nu blev jag lite sur och frågade om delen kunde stå kvar där medans jag åkte hem och försökte hitta det. Helst inte men du kan bära bort den till kundtoaletten där och hoppas att den står kvar när du kommer tillbaka. Vi kan inte ha massa saker som tillhör kunder här bakom. Jag lät den stå mitt framför hennes ögon, vände på klacken och hoppas att den står kvar där ännu.

Hade dom bara sagt att utan kvitto kan jag inte hjälpa dig direkt. Nu gav dom mig hundra lösningar som sen iaf inte fungerade.

Rätt personer på rätt plats, som vågar göra det lilla extra. Nästa gång jag köper kök så blir det inte hos er.

Generationsskiftet som står bakom dörren är stort. Det är 40-talister som ska gå i pension och det är 80- och 90-talister som ska ta över. Det som slog mig idag är skillnaden i tempo. Då menar inte jag att gå eller springa fort. Heller inte att köra bil fort. Men jag pratar om tanken och konversationen.

Jag är uppvuxen på 80-talet. Det som på ett sätt format mig är 90-talet. Som Henrik Schyffert beskriver så väl som ironins uppväxt. Vi lärde oss att skämta om allt. Och då menar jag verkligen allt. Vi pratade fortare än vad våra föräldrar kunde förstå och allt allvar kunde skruvas om och skämtas om. Hur blir det nu när vi ska ta hand om dessa "årskullar" som de tog hand om oss när vi var små. För visst är det så att när barnen blir stora så blir dom vuxna små?

Jag märker dagligen hur dessa generationer korsas och det ibland blir fel. Kan vi skämta och vara snabbtänkta i våra konversationer när de äldre blir äldre. Kan vi mms:a eller facebooka över lite information om när vi kan komma på kaffe. Eller kan vi beställa "matkassen" när våra föräldrar behöver hjälp att handla. Jag vet inte. Eller är det så att vi möts någonstans halvvägs för att lösa dessa bitar.

Jag tror att utveckligen går lite för fort nu. Jag tror att när jag blir gammal och mina barn eller barnbarn ska ta hand om mig kommer jag ligga ljusår längre ifrån den nya tekniken än vad min mamma och pappa gör nu.

Ska vi bromsa eller bara se vad som händer?

Sitter här på balkongen. Solen tittar fram bitvis och värmer upp både mig och balkongen. Det är kvavt. Vore skönt med en regnskur som skulle få luften att fräschas upp lite. 4 dagar av ryssvärme, högtryck eller bara svensk sommar sätter sina spår. Ibland är det skönt med en luftrensare. Både för oss och för naturen.

Helt plötsligt kom det en humla stor som ett bombplan in och tryckte bort ljudet av barnen som leker på utsidan med sina vingslag. Tror den va på jakt efter nån form av blomma att gulla med. Tyvärr gick den bet. Det står en änglatrumpet där. Men det är lite för tidigt för att den ska blomma. Humlan vände för att söka nya äventyr. Jag tror inte den kom ihåg vilken väg den kom in. Det small. Humlan valde utvägen med ett stängt fönster. Undrar om den blev groggy. Den hittade inte riktigt tillbaka så det blev en kamp för mig att öppna alla fönster samtidigt som humlans vingar slog mer och mer frenetiskt. Till slut kom den ut. Fönstrena är uppdragna, humlan på nya äventyr. Undrar hur det går.