pojkensomvagradeblistor

Jag har väl kommit på mer och mer några av de stora grundstenarna i varför mitt kvicksandsbad blev djupare och djupare.

Någonstans under tidens gång glömde jag bort vem jag är och vad jag står för. Vad jag vill och vad som är viktigt för mig. Jag blev så upptagen med att få alla människor runt mig att acceptera mig och gilla mig. Jag tappade min självkänsla och började svansa runt som en orienterare utan både karta och kompass. Jag gjorde allt jag kunde, jag gjorde saker jag kanske inte egentligen ville, ställde upp i vått och torrt och gjorde allt för att passa in i, att vara någon. Fötterna sprattlade fortare och fortare likt en and i ett vattendrag. Det så ut som solen sken på ytan men under den så gjorde sig mjölksyran sig mer och mer påtaglig. Mitt sätt att vila vet ni redan.

Mer och mer börjar jag känna vad som är rätt för mig och jag låter min magkänsla styra mitt liv. Genom att fortsätta ta hänsyn tillll andra människor och framför allt visa mina närmaste mer hänsyn växer jag.

Genom att vara mig själv och agera utefter det visar det sig givetvis att jag får en bättre kontakt och mer kontakt med vänner och bekanta. Och när jag har trott att jag varit som ensammast så har jag haft som mest vänner runt mig men inte sätt dom för jag har varit upptagen med att försöka förändra mig själv utefter andras osynliga önskemål.

Jag har under flera år haft halsbränna under veckor, ibland månader. Nu har jag inte haft det på 4 månader. Tecken? Jag tror det.

Ibland återfår jag känslan jag hade som 20 åring, ny på arbetsmarknaden, flytt hemfrån och världen vid mina fötter. Jag känner igen ruset som går igenom kroppen. Jag brukar tänka på allt jag faktiskt har åstakommit och tänka på vad jag nu kan åstakomma med 10 års erfarenhet och nygamla värdigar. Och med en helt klart större insikt på vad som faktiskt är viktigt för mig och hur jag vill leva mitt liv genom mig själv.

Så jag ser fram emot när jag snart ska skriva mina 3 mål. Jag är på G och jag kommer kanske att skriva om dom här. För det jag verkligen har lärt mig är att de mål som är viktiga skall spridas så jag absolut inte kommer undan. Det gäller bara att vara säker på dessa.

Jobb 7-15. Inte mycket till sömn den natten. Telefoner ringde, fulla människor ragglade in genom dörren. 15-16 några korta ärenden. 16-18 Chelsea på tv, 15 minuter sömn någonstans under första halvleken. Sen kom den brilljanta idén om att spela poker. Hem till morsan, upp på vinden för att leta upp pokermarkerna. Jag har ju min lägenhet på mammas vind. Där fick jag se min sköna säng stå ihopmonterad. Fan va jag gillade mitt sovrum i Karlstad kom jag på då.

Sen blev det poker från klockan 18:30 till klockan 03:30. 9 timmar av poker och skitsnack. Fantastik kväll. Jag har kommit på en smart grej, i alla fall i pokersammanhang. Om jag inte vill att någon ska syna så häver jag ur mig att det är inte bra för min självkänsla att förlora och det blir dyra psykologtimmar. Hoppas alla förstod att det är min sjuka humor som spelar ett spratt. Kul var det och förlust blev det.

Jag brukar inte ofta skriva om vad jag gör om dagarna men det här var en sån där skön avslappnad kväll och livet lekte så där härligt.

Jag gillar verkligen att den nygamla alfahannen som pratar först och tänker sen börjar komma tillbaka.

På dom jävlarna nästa gång. För det är lite som aktier, så länge man inte slutar så har man ju egentligen inte förlorat utan ligger bara på minus på dagsbasis. Låter inte så bra men det känns bättre att tänka så.

Jag kan inte riktigt idag säga vad som hände. Jag vet bara att det var just då en bra lösning. Jag kände mig sådär tankspridd och ensam som nog bara jag kan göra ibland. Det var en helt vanligt kväll i december. Min bror skulle åka till våran sommarstuga men jag kände att jag ville vara hemma. Varför vet jag inte. Jag kände tendenser efter de där psykiska sammanbrotten som jag inte känt av på länge. Det började krypa i kroppen som om det var osynliga djur som sprang runt och lekte tafatt på min kropp. Efter en stund med en bok i badkaret började tankarna dra sig mer och mer mot "att det faktiskt skulle kunna vara gott med en whiskey ikväll". Tankarna blev kraftigare och kraftigare. Jag kunde inte fokusera på boken och klev upp ur badkaret.

Jag visste att jag hade en helt oöppnad flaska i skåpet och tankarna gick från att det vore gott med en whiskey till att svepa hela skiten direkt. Samtidigt hade jag lärt mig den hårda vägen att inget skulle bli bättre, ångesten dagen efter skulle inte bara vara ångest utan också en form att inte klara av mig själv. Jag minns hur jag stod med handduken runt midjan och såg mig själv i ögonen i badrumsspegeln. - Jag är bättre än så här sa jag till mig själv.

Det jag gjorde nu var att gå raka vägen och hämta flaskan, utan genvägar gick jag ut till köket och hällde upp ett glas. Jag luktade länge och gillade inte direkt lukten. Hela glaset och hela flaska hällde jag ut i vasken. Det var inte det att det blev sprittomt hemma hos oss utan min egen sprit fanns det inget mer av. Det är första gången någonsin som jag häller ut starksprit. Jag minns såväl en kompis fars ord om hur att spilla alkohol är alkoholmissbruk. Han skulle sett mig nu. Jag hällde faktiskt ut 70 cl starksprit. Ända anledningen var att jag inte alls litade på mig själv. Samma sekund som jag såg den sista droppen rinna ner genom gallret i vasken kändes det bättre.

Jag ser inte mig själv som en alkoholist. Inte alls, men jag ser mig själv som en sorglig jävel som lätt tar till alkohol för att komma bort. Idag känner jag mig jätte nöjd över beslutet. I torsdags var det den 23 februari. Då var det exakt tre månader sedan jag drack en droppe. Jag saknar festen och peppen. Men jag saknar inte dagen efter. Jag är nöjd över min prestation, för det är det verkligen för mig, och jag vet att jag behöver verkligen lära känna mig själv utan alkohol. Jag är förvånad över hur "lätt" det varit, hur kul jag faktiskt har det utan alkohol och att de situationer som anknyter till alkohol faktiskt lockar utan spritens sköna domningar.

Jag känner mig sjukt stark just nu. Jag står för mina problem, de bli färre, jag berättar gladeligen om mig själv och står för den jag faktiskt är eller den jag är på väg att hitta till även fast det ibland känns som han är väldigt långt borta.

Men prova att tacka nej till alkohol och säg att du inte dricker alkohol. Jag lovar dig att det är du som kommer se dum ut. Det är faktiskt förvånadsvärt hur fel det låter i folks öron när jag berättar att jag inte dricker.

Men här är jag! Samma gamla Tomas börjar sakteligen hitta tillbaka och jag känner mig starkare i mig själv.

Så det så djävulsjävel, du slås tillbaka hårdare och hårdare. Och ditt vidriga ansikte visar sig mer och mer sällan. De vapen som jag börjar lära mig att använda klarar inte din sköld att tackla. Och även om jag ibland går ner för räkning så reser jag mig igen!

i bloggen! Annars brukar lördagar vara en "idag orkar jag inte läsa vad Tomas skriver"-dag. I och för sig brukar jag inte skriva så mycket på helgen.

Men idag blev det nytt rekord! Kul!

Ha det gott!

they´re gonna make it happend.

I flera dagar har det pratats kläder, hårgärger, lite kläder, mycket kläder, den äldre skolan möter den yngre. Det har nästan låtit som att den som har minst kläder vinner. Undrar hur det kommer se ut ikväll i Västerås City. Ikväll ska tjejerna ut och regera. Jag vet inte vad skillnaden är men förmodligen att de går ut mer sällan och därför blir det sån hajp kring det. Jag har verkligen skrattat med varje gång diskussionerna har flygit runt i lunchrummet. Säkert lika så idag. Men det roliga är faktiskt att det är nån slags tävling om vem som har minst kläder på sig. Var har jag varit när jag har varit ute, det undrar jag?

Jag tror ingen går säker ikväll!

Jag gissar på att exakt just nu när detta publiceras är det fullständigt kaos på Blue Moon Bars dansgolv!

Vi får väl se på måndag hur det gick?

Tänk dig att livet är ett monopolspel. Du spelar med dina förebilder, ibland en förälder och ibland någon vän eller annan person du ser upp till.

Först lite kunskap om förebilder. En förebild är någon man apar efter. Det är absolut ingenting negativt med det. Men det är så det fungerar. Det är därför MTV och alla idrottsstjärnor är så bra förebilder, speciellt de som säger negerjävel eller som knarkar. Ironi. Man brukar säga äpplet faller inte långt från trädet. Ja ni förstår.

Om du nu ser en spelplan framför dig av formen Monopol. Tänk dig att du aldrig har spelat spelet tidigare. Den du spelar mot har spelat det massvis med gånger och kan alla strategier och vet verkligen hur det spelas. Hur tror du att du skulle lära dig spelet bäst? Genom att din förebild sprider ut sina gator, bygger strövis med byggnader lite här och där och låter dig traska genom gatorna i halvfart utan att åka på någon spelavgörande nit. Eller tror du att du skulle lära dig bäst genom att den du spelar med ibland bygger stora hotellkomplex på de allra dyraste gatorna och ibland slaktar dig fullständigt? För att sedan säga nu provar vi igen.

Ibland måste alla lära sig den hårda, pissiga, rent utsagt förjävliga vägen och ibland måste vi göra det utan att vi har någon som springer framför oss med en sopborste. Utan att göra misstag så lär vi oss inte. Det är sanningen!

Det svenska Kungahuset är något av det absolut mest svenska vi har. Det är ett kulturarv värt att bevara och det är något vi ska vara stolta över. Att upphöra monarkin vore som att sticka kniven i oss själva och släppa tag om den identitet vi har.

Vi har en drottning som är utlandsfödd, en kung som är dyslektiker, en Stureplansblondin som prinsessa, en biltokig prins, en UNICEFambassadör som kronprinsessa och en gymägare som nästlat sig in på ett bananskal. Jag tycker det på något sätt sammafattar hela Sverige. Det som skiljer sig är att de alla är födda med en äggkopp i munnen, sidenlakan i sängen och tusenlappar som skithuspapper. Men det är inte deras fel. Oavsett kaffeflickor, nazistband eller pojkvänner högt och lågt tycker jag familjen Bernadotte gör ett mycket bra jobb som ambassadörer för Sverige.

Jag är för monarki och jag är jätte stolt svensk idag. Men allvarligt talat. Visst kommer Jorden att fortsätta snurra i morgon? Visst kommer solen att gå ner även efter vittnescermonin? Och visst kommer den gå upp dagen efter igen? Jag tror det.

Jag sitter här just nu och vet helt allvarligt talat inte om det blev en tjej eller kille. Jag kan lätt kolla upp det och jag ska det. Men jag ser bara Daniel framför mig där han med en osynslig skollinjal mellan händerna visar upp hur stort barnet är.

Hur blir det nu? Ska hen uppfostras jämställt, könlöst och utan färger eller släpper vi den debatten när det kommer till Kungahuset? Får flickor leka med dockor och prinsessklänningar då och pojkar med riddarsvärd och actionfigurer?

Hur som helst stort grattis till Sverige och låt monarkin vara som den är.

Jag är 30 år, känner mig som 20 år. Jag upptäcker nya saker hela tiden. Ibland får jag lite ångest och tänker vad i helvetet har jag tänkt med? Oftast är svaret att jag inte har tänkt.

Jag satt idag och pratade med min mamma. Ni vet hon som tvingat mig till både det ena och det andra. Det känns på något sjukt sätt som att vi håller på att lära känna varandra på nytt. Jag håller fortfarande inte alls med i allt hon säger och jag är säker på att det är vise versa. Men det känns på riktigt. Det känns för första gången som jag kan öppna mig och att jag faktiskt är mottaglig för de svaren som kommer.

Det är en utmaning att samtala med henne, jag väljer ordet samtala för det är inget kallprat. Den relationen tror jag aldrig vi kommer få. Men det är en utmaning att få berätta och få berättat för sig om ganska djupa saker.

Det är en ny relation, jag tycker verkligen det. Jag har många gånger i mitt liv tänkt att det är ingen idé att åka hem till henne, vi kommer bara bli osams. Det är inte bara mitt fel, men det är jag som stuckit där ifrån. Mamma hon har alltid suttit kvar. Idag känns det bättre och jag är mer beredd att bli "osams" eller som normala människor säger "att vara oense men att fortfarande kunna respektera varandras åsikter och inte hata varandra för det".

Och vet ni vad det bästa med mamma är? Hon kostar inte 1000 kronor i timmen, men å andra sidan kan jag inte snacka skit om henne bakom hennes rygg då:)

Kanske att jag pojken börjar bli lite stor ändå? I alla fall i detta fall.

När jag var liten stal man porrtidningar i kiosker, satt ett gäng killar och tittade med stora ögon från pärm till pärm i dessa tidningar. Vi gömde dom i buskar och snår för att en annan dag hoppas att de fanns kvar. Då kallades det pojkstreck, kanske en del av den nyfikna pojkens värld och något som lockade. Inget konstigt med det. Men porrtidningarna fanns i kiosker av andra anledningar, mer vuxna anledningar. Det var inte för att vi skulle ha möjlighet att snatta dessa utan för att vuxna människor som intresserade sig för porr skulle skämmas hela vägen fram till kassan för att sedan ljuga om att det är "till en kompis" och sedan betala. Vuxna människor som helt enkelt intresserade sig för porr. Inget konstigt med det.

I takt med internet har porrindustrin verkligen blomstrat. Jag tar inte parti om människor far illa av denna industri men jag är säker på att människor gör det lika och lika säker är jag på att människor inte far illa. Jag säger inte att porrindustrin inte är en smutsig bransch men jag hävdar med bestämdhet att det är en onödig tabu kring porr och människors sexliv. Jag menar inte att vi ska gå runt och prata om hur våra sexliv är högt och lågt. Men jag menar att porr är något som är bra för människor.

Om fokuserar mer på hur stor del av våra liv och hur stor vikt det kommer läggas kring just sex och samlevnad skulle det bli ett bättre samhälle.

Stora delar av min uppväxt, från kanske 13 -19 år, handlade all osäkerhet om hurvida man skulle klara av den stora utmaningen. Att bli av med sin oskuld. Jag blev det som 19 åring. Inget konstigt med det. Men jag vet hur stor vånda det var varje gång jag träffade en tjej eller var i någon form av hångelposition. Allt som snurrade i mitt huvud var kompisars sexliv som blomstrade, vilket jag idag har fattat att människor är väldigt bra på att spä på och överdriva för att framhäva sig själva.

Nu gled jag ifrån ämnet här, lite. Men om vi låter folk göra som dom vill, vill man kolla på porr så är det inget fel med det. Jag tror till och med att det funnits med länge fast i olika former. All porr är inte bra porr men det är fel att för mig döma någon annans fantasier. Det är väl så att så länge inget skadas fysiskt eller psykiskt så måste väl jag acceptera dom som väljer latexkläder och bollar i munnen.

Mer sexsnack i skolan, mer prat om relationer, större öppenhet och bort med all tabu, inget är egentligen fel.

Sex är en stor del av livet och verkligen för viktigt för att inte låtsas om. Återigen tänker jag på ordet "hen", som jag hatar, det är en fullständigt galet att prata om könslösa människor när våra kön är våran identitet. Oavsett läggning.

Vad hände egentligen efter 70-talets fria värld?

....man är kåt.

Nu är det bestämt. Många ska ut på After Work på fredag och slira. Bli så där härligt "jag skiter i allt" och ha skoj. Jag hade garanterat följt med om jag inte jobbat och varit nykter så klart. Det hade nog blivit skitkul.

Men nåt annat som är skitkul är att jobba. Och hur det än låter så är det superskoj att jobba kväll. Det gör mig ingenting att jag jobbar en fredagskväll. Det kan bubbla i blodet för det.

Jag tycker verkligen att det är superkul att jobba igen och jag inte riktigt förstå hur jag har fått dygnen att få tidigare utan att egentligen tyckt att det varit långsamt. Men vad gör det nu?

Nya underbara arbetskamrater och samma goa arbetskamrater som tidigare. Det är faktiskt som en familj. Låter lite mesigt och som en klyscha men det är nästan som det och jag känner mig jätteglad att vara en i gänget igen. Så tack för det!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag skrev för några dagar sen om livet som ett fiaspel. Så är det för mig, jag är en vilsen själ som har ett ben i verkligheten och det andra på någon helt annan plats. Jag skriver lite om hur konstigt det kan vara i mitt huvud och hur mina tankar går men jag lovar att jag är gladare och mer positivare nu än vad jag kan komma ihåg att jag varit. Det är dagens sanning. Men jag tänker inte blunda för hur mina tankar snurrar utan jag kommer acceptera det. En dag kommer allt vara självklart för mig, eller inte, men spelar liksom ingen roll.

Jag gillar att den arroganta, självgoda, snälla, kramgoa killen med sjuk humor är tillbaka. Och jag accepterar att livet inte varje sekund är en dans på rosor utan ibland sticker man sig på taggjävlarna och det är inte jag unik med. Bara så ni vet!

HATAR CHELSEA!!!

Hur ska det gå för den mänskliga rasen i framtiden. För visst är vi en ras, med honor och hanar, killar och tjejer eller kvinnor och män. Hela våran existens bygger på penisar och vaginor, tuppar och pullor eller kukar och fittor om man så vill. Om det inte vore så skulle inte jag sitta här just nu och skriva. I stort sätt alla raser på våran planet fortplantar sig genom samlag. Vissa har lyxen att de kan göra det med sig själva men långt ifrån alla.

Oavsett kromosontyper så är vi alla lika mycket värda, svarta som vita, gula som bruna, rika som fattiga. Men vi är olika. Vissa av oss är homosexuell, några andra klär sig som det andra könet, andra väljer att operera om sig helt eller delvis och majoriteten fortplantar sig. Det är ju en fin och trivsam värld för de flesta av oss.

Nu har någon galning fått för sig att uppfostra sitt barn könslös. Eller i alla fall inte tala om kön, berätta för barnet om det är en pojke eller flicka utan valt att kalla barnet för hen.

(mindre brukligt, ideologiskt) han eller hon; könsneutralt personligt pronomen i tredje person singular nominativ; för att benämna någon vars kön är okänt, inte framgår av sammanhanget, eller anses oviktigt.

Det är översättningen för ordet hen som tydligen kommer från Finland. Barnet i sig vet alltså inte om vad flicka eller pojke betyder.

För mig betyder ordet könslös. Det är en i raden av försök att få de två olika könen att närma sig varandra för att sedan kanske försvinna. Det handlar inte om jämställdhet längre. Det handlar om att fullständigt sudda ut de gränser och skillnader som faktiskt existerar mellan könen.

Jag var ytterst nära att knacka personen i fråga på axeln och snällt fråga varför i hela friden hen betedde sig som en idiot

20 procent skulle inte bjuda in någon till sitt hem om hen visste att personen har en psykisk sjukdom.

Här är två meningar tagna från Wikipedia där man tydligt kan använda denna för mig helt märkliga form av ord. Är det här något som kommer skrivas in i läroplanen? Har föräldrar verkligen inget annat att pyssla med än att hålla hemligt för sina barn om kukar och fittor? Finns det verkligen inga större problem att ta tag i? Är det här verkligen, VERKLIGEN, ett problem i samhället? Jag fattar inget!

Jag har inga barn, jag har aldrig uppfostrat någon men finns det inte andra värderingar som är viktigare att förmedla.

Det handlar inte längre om jämställdhet eller alla är lika mycket värda. Det handlar enbart om människors maniska vilja att söka nya "problem" i samhället.

I en värld som mer och mer handlar om engelska språket och låneord som snart blir till svenska så känns ordet hen som ett väldigt konstigt val av ord. Visst det är en mycket fyndig blandning av han/hon men ett mycket konstigt val.

Vid nästa val kommer kärnfrågorna vara, bensinpriser och hurvida vi kommer ta anpassa oss för det nya ordet hen.

Den nya världen kommer vara färglös, kränkningsfull och könlös.

Champions League. Napoli-Chelsea! Hatar skiten, ångestladdat och utan speciell glädje. Bara ångest. Om det bli förlust känns säsongen redan över och det är många månader kvar av fotbollsäsongen. Har gått och funderat, letat förhoppningar men förlusten lyser starkare och starkare.

I morgon 20:45 sitter jag fastspikad i soffan utan någon som helst kontakt med den yttre världen och jag hoppas att jag inte behöver hoppa upp och ner för mycket.

Så här ser det ut när ett engelskt lag kommer till Neapel och ska spela fotboll, MÄKTIGT!


Så nu är det väl dags att sluta youtuba, som förövrigt också lyckats bli ett verb, och bara vänta inte matchen istället!

Det har nu gått drygt en vecka sedan en av de största rösterna vi någonsin upplevt tragiskt gick bort. Jag menar att Whitney Houston är the best of the best. Hon hade den mäktigaste rösten. Hon var helt enkelt bäst. Ingen kan ta det ifrån henne.

Men det är något sjukt när en kändis går bort. Speciellt en kändis som bara har synts till i skvallerpress och under skandalrubriker i massor av år. 15 minuter efter att nyheten nåt världen höjde Itunes priset på alla Whitneylåtar!! Jag är ingen Whitneyexpert men när gjorde hon senast något uppmärksammat förutom skandalerscener med inställda konserter och nya knarkaffärer. Whitney hamnade helt klart i fel sällskap och kan inte skylla på någon annan än sig själv. Det sas att hon knarkat bort sin röst, handlat kokain med sitt barn och fullständigt sabbat hela sitt liv.

Nu dog hon, då minns vi alla allt positivt och det bästa med Whitney, det som hände för 20 år sedan. Whitney själv har i 20 år bara sett rubriker om missär och missöden. Det är otroligt synd att inte hon själv får se allt som skrivs och visas om henne nu. Peter Settman sa det bäst. Ha är en stort Whitneyfan men för honom dog egentligen Whitney för länge sedan och för varje nytt försök till återupprättelse så tynade hon bort mer och mer.

Whitney är, om du frågar mig den största sångerskan vi har haft, men det är inte konstigt att det gick som det gick. Det är ingen tragisk död, det är inte konstigt och det är inte förvånande. All respekt till hennes nära och kära men jag tror nog att vad som än händer efter döden så är Whitney på en bättre plats nu och hennes sång kommer för alltid leva kvar.

Idag fick jag en youtubefilm visad för mig när jag kom hem. Ibland kan jag bli lite blödig och jag är svag för den amerikanska viljan och förmågan att framhäva sig själva. Det här är en reklamfilm från halvtidsreklamen under Superbowl i år. Det är den dyraste reklamen i världen.

Se själva:



Om du nu bortser från att det är en bilreklam, tänker dig in i en situation där du förlorat ditt jobb och ditt hus, framtiden är oviss, visst är det en helt underbar motivationsfilm för en hel nation. Det är inga löften om jobb och sänkta skatter, det är ingen politiker som avger tomma löften utan det handlar om att göra det rätta och att göra det tillsammans.

Jag tycker den är helt fantastisk. Sån är jag!

Det är det här jag pratar om. Det här är framtiden, det här är det vi behöver, det här är ett steg i precis den riktning vi behöver. Jag säger inte att vi inte ska ha nyheter om elände och missär men ett bra alternativ borde helt klart finnas lättillgängligt. Här i Västeråsområdet eller med hela Sverige som område.

Se här:

Kort om Goda Nyheter

• Lyfter fram de positiva händelserna och goda exemplen.
• Skriver om folk som gör sitt bästa, om entreprenörskap och vardagsslit.
• Letar efter framgångar att prata om och glädjas åt.
• Är ren från negativa vinklingar, elände och olyckor.

"Goda Nyheter jagar inte heller kändisar, chefspersoner eller politiker utan försöker identifiera de anonyma vardagsmänniskorna, som utför det egentliga arbetet och sällan lyfts fram i media. Det är tack vare dessa personer som vår värld över huvudtaget fungerar och det borde vara ett större intresse från den stora s k allmänheten att identifiera sig med dessa vardagens ”hjältar”."

"Under årens lopp har också tipsen om goda nyheter ökat. Det finns därför en stark framtidstro bland medarbetarna om Goda Nyheters möjligheter att fortsätta att utvecklas när man nu breddar ägandet till samtliga medarbetare."

Från deras hemsida. Vilka hjältar. Nu handlar tidningen bara om Göteborgsområdet vilket för det svårare att identifieras med men vilken underbar tidning.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg en film, dokumentär eller bara en kortfilm för några år sedan. Jag kommer inte ihåg vad den hette med den handlade om ett amerikansk företag där alla som arbetade där var aktieägare. Inte börsnoterat men där alla varje år delade på den eventuella vinsten. Man skulle kunna kalla det för bonus men ändå inte. Varje penna, varje block, varje kaffekopp äger man tillsammans på riktigt. Jag tror aldrig det skulle förekomma ett tugummi på golvet på det företaget.

Varför tar inte flera företag upp den idén? Visst, företagsledare och ägare har ju såklart inte samma syn och det ska respekteras men tror inte ni att det verkligen är något att ta efter? Skulle inte mycket av tramset på börsen försvinna. En aktie blir verkligen en del av företaget. Jag vet inte men det känns äkta på något sätt.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Det är ett jävla skit och jag fattar inte att jag fortfarande kollar sidan minst 3 ggr per dag.

Nu har Erica Johanssons superkropp på 3 månader varit första sidenyhet i flera dagar. För nån dag sedan såg jag att nån människa suttit fast i en bil i 2 månader och direkt tänkte jag att det var bullshit. Hur överlever man det? Nån professor i mänsklig överlevnad sa att 60 dagar var den gräns man kunde klara sig utan mat. Det kändes som skitsnack ändå. Vem försvinner utan att nån vet det i 2 månader?

En dag senare så visade det sig att allt var påhittat. Det visar igen på hur medias jakt efter första sidesnyheter slår nya rekord. Det spelar absolut ingen roll vad det handlar om, bara antalet klick eller sålda lösnummer. Vad har hänt med traditionell journalistik? Läsarbilder hit och dit, tips och det mest otroliga bantningssättet eller det djur som beteer sig mest mänskligt vinner.

Jag har nästan helt slutat tittat på nyheter på TV. Ibland zappar jag och oavsiktligt stannar vid nån nyhetssändning men tidigare såg jag minst en nyhetssändning varje dag/kväll. Nästa mål är få bort den här drogen Aftonbladet ur mitt liv.

Det är nästan bara räntor, bantning och "tråkiga" nyheter i dagens media. Hur ofta är det ett reportage om människor som lyckats? Vanliga människor som du och jag. Det är alltid maxat, det största eller det värsta. För ner nyheterna på den stora massans nivå och skriv om positiva saker eller händelser.

Kanske nåt nytt, en nyhetssajt som bara belyser positiva händelser. Om Hanna 33 år som lyckats med sitt företag, om 3 barns familjen som har det jätte bra med normala medel eller om 73 åriga Bertil som varje dag trivs som änkeman och med sitt Boulegäng.

Jag vet inte men kanske?

Här kommer lite roliga amerikanska varningsskyltar:

Då undrar jag om det finns zoner som inte är knarkfria? Skola i Miami.


Pistoler?? Ett annorlunda land helt klart. Undrar hur många som vänder och letar upp en strand där man får ha sitt vapen med sig.


Undrar om man kan stämma Everglades för olaga alligatorbett om man skulle simma och det inte fanns skylt.


Vad har hänt med den svenska alkoholpolitiken jämfört med den mexikanska. Corona och en 4 cl tequila för 6.50.


Viagra och anabola, receptfritt. Butik för vinnare!

Det finns en enorm känsla inom mig att fullständigt spåra ur. Att ha en sån där helg som annars brukade vara var och varannan. Att få bära upp dom där plattorna med öl på fredag eftermiddag och stänga av. Att stänga av betyder att jag just den helgen inte brydde mig nåt om vad som hände. Fylla, krogen, kompisar och bara ett stort jävla kaos. 95% av alla gånger var allt frid och fröjd och det vara bara kul. Sista tiden var det inte så.

Men den här veckan har suget varit jätte starkt. Att bara spåra ur. Idag är det lördag och det är Chelsea på tv kl. 13:30 redan och det skulle vara en perfekt dag med massor av öl. Istället går mitt liv ut på att ta ansvar just nu. Mot mig själv. Men egentligen skulle jag vilja vakna på söndag morgon och undra va fan som hände.

Alla dessa skratt, allt kaos och det totala omdömeslösheten som får en att slippa allt annat som händer i mitt huvud.

Men jag är bättre än så! Men jag saknart!

Satt och pratade med två stycken syrianer för några dagar sedan. En av dem känner jag lite sen tidigare. Trevliga. Jag gillar att ställa lite konstiga och ibland jobbiga frågor så denna dag tyckte jag att det var dags att prata religion. Som jag tidigare har skrivit är ordet religion ett ord som kom fram då vi började tvivla på kristendomen och vi började distansera oss från det. Då började vi prata om fenomenet religion.

Det jag undrade var om den andra generationen syrianer som bor i Sverige har samma starka tro på den ortodoxa kristendomen som den första generationen har eller om de börjar tappa i tro. Eller tvivla om man så vill. Svaret var att denna generation tvivlar, inte har någon stark övertygelse men fortfarande går i kyrkan vid högtider och har en starkt kulturförankring till deras kyrka. Dom skulle aldrig tala skit om kyrkan eller på något sätt svartmåla det kultirarv de faktiskt har. De ställer alltid upp ekonomiskt och slåss för det deras förfäder har byggt upp.

Vi pratade om hur stor samlingspunkten är och hur mycket det faktiskt  betyder för många av de syrianer som bor i Sverige.

Det dom kom fram till var hur vi säljer oss billigt i Sverige. Hur vi går med på att flytta skolavslutningar från kyrkor till andra platser. Hur vi anpassar oss utifrån hur andra religioner vill ha det utan att de ska anpassa sig ett dugg. "Hur i helvetet kan ni vara rädda för att hissa eran egen flagga för att ni är rädda för att verka rasistiska". Hur vi knappt vågar bära våra egna landslagströjor för att vi eventuellt kan trampa någon på tårna. Hur vi kan gå ur kyrka och sälja ut ett av det största kulturarv vi har.

"Jag hatar sill", sa en av dem. "Men snart kommer ni väl äta kebab på midsommarafton".

"Jag är stolt svensk, jag är inte född här och jag har mitt kulturarv men jag är stolt över att vara en del av Sverige"

Är det kanske så att de utlandssvenskar vi har i landet är mer stolta över Sverige än vad vi själva är? Jag är för invandring och ett mångkulturellt Sverige men vi kan inte klaga på att det byggs moskeér eller synagogor om vi själva ger bort den Svenska Kyrkan. Vi kan inte gnälla över alla parambolantenner i alla miljonprojekt om vi själva inte törs hänga våran svenska flagga på balkongen.

Vad är egentligen Sverige och vad är egentligen svenskt. Jag menar på fullaste allvar att vi har mycket att lära från de olika folkgrupperna som kommer till Sverige och faktiskt står för något.

Jaha, två timmar till Stockholm. God mat, folk som drack öl och iförda nån form av boskapsuniform traskade vi mot arenan. Sjukt många poliser. Båda kortsidorna var tomma. Så den inramningen jag hade hoppats in i det sista uteblev helt klart. Järnkaminerna och Black Army höll till på andra platser i storstaden.

Som jag skrev om tidigare är svensk idrott ett värre sömnpiller än Greys Anatomy, som jag förövrigt var fullständigt galen i ett tag. De 4 första säsongerna eller nåt. Så egentligen en dålig metafor. Ett värre sömnpiller än att åka bil en regnig natt. Inte som förare så klart. Ja ni fattar. När nu inramningen var borta så var det inte mycket till njutning.

Men god mat, nya och gamla bekantskaper och ett rejält snöoväder under bilresan hem igen. Så jag är helt klart tacksam. Men har man varit med om ett bra derby tidigare så är det svårt att inte känna sig lite besviken.

Här kommer ett litet smakprov på hur det kan se ut:






Jag vill vara tydlig med att jag tycker att det förstör en väldigt stor del av den lilla läktarkultur som finns i vårat land när polisen och fansen inte kommer överrens. Om inte det som syns ovan skall finnas på våra läktare så är vi ute på väldigt djupt vatten. Min lösning är som följer;

1. Kameror på arenorna som filmar publiken

2. Personliga straff, kanske behövs någon form av lagar och straffsatser här. Men straff som inte bara innebär att man inte får titta på hockey längre.

Vi får aldrig glömma att det är så vitt jag vet endast ett fåtal personer som har dött till följd av läktarvåld, både i och utanför arenorna. Visst, det är många människor som har blivit rädda, men det är inte den samhällsfara som media ibland pekar ut. Det är fler barn och ungdomar som far illa av att bara gå till skolan varje dag. Vi måste sätta det i perpektiv.

Jag känner mig som en Lars Winnerbäck låt som inte blivit slutförd. Jag har klarat mig igenom de två, kanske tre, första verserna. Det har stegrats lite, några flickor längst fram vid baslådorna precis vid scenkanten har fått sjungit med.

Jag har upplevt tandläkarväder och fått solen i ögonen flera gånger. Jag har slagits med hjärter dam och jag har varit i Oslo. Jag har dumpat många flyktbilar och jag har vaknat i fel säng. Jag har upplevt den vackraste stunden i livet (hittills). Jag får ändå liksom inte någon ordning på mitt liv. Det finns fortfarande ställen där jag aldrig har varit. Jag har varit så nöjd med min lön att jag glömde mitt jobb. Jag har fallit, jag har letat efter elden och jag har putsat mina medaljer. Förlåt om jag är bitter och synisk men sån är jag. Jag har sett varenda vrå av Sveriges land, jag letar fortfarande efter ro för min skakande hand.

Depressiva episoder och maniska perioder, jag måste sänka mina krav eller vinna på trav. För det är gråa dagar. Lyckan kommer lyckan går, nu är det nära till nästa vår!

Men jag har liksom inte kommit så mycket längre i min låt. Kanske kommer det snart en refräng eller så kommer det snart en ny vers att skriva ner.

Jag famlar runt i en spelplan av formen Fia med knuff. Jag spelar själv. Hur jag än gör, vad tärningen än visar så kommer jag stå både som segrare och förlorare. Vid varje knuff känner jag att jag är på väg att vinna samtidigt som jag förlorar en del av mig själv. För några ljusår sedan var jag min egen tärning, jag bestämde vilken av de sex sidorna som skulle hamna uppåt. Jag bestämde vilket bo jag skulle placera min pjäs i. Det känns som ett annat liv, det känns som en dröm. Jag vet inte om jag nu befinner mig i en dröm eller om jag vaknat ur en dröm. Jag kan inte längre bestämma mig för om det är en mardröm eller bara en dröm.

Jag känner mig som en spel utan kontroll. Det känns som någon annan flyttar runt mig i samma rondell utan att släppa in mig i boet. Någon knuffar mig, jag knuffar tillbaka. Jag hamnar ofrivilligt villigt i ett bo.

När jag vaknar känns det alltid som att jag har försovit mig. Jag känner mig som vilsen i mitt eget bo, många andra spelpjäser verkar tycka om mitt bo. Det skrattas runt mig. Jag vet inte varför men det känns som det är ärligt.

Jag träffar samma vänner som jag på nytt känner. Jag träffar underbara människor som jag nu känner och börjar kalla för vänner. Ingen är riktigt välkommen på riktigt. Det är inte jag som slagit tärningen och kan inte klandras för de knuffar som sker.

Jag står på kanten till den djupa delen av bassängen. Det står 4,75 m på kanten och att det är förbjudet att dyka. Jag vill dyka, som jag alltid har gjort. Jag har alltid gillat det djupa. Det är den djupa delen som lär mig att simma. Inte den delen där jag kan simma på låtsas. På samma sätt som jag belönades med Baddaren när jag var 8 år.

Jag minns att jag hatade badmössan med det där förbannade skiten i som kändes som babypuder.

Om jag sätter mig på en stor superjetmotor med dom starkaste startmotorerna som någonsin har byggts. Om jag sätter mig på den som är byggd för att orka trycka mig ut ur atmosfärer och ut i det tysta, tyngdlösa ekot som vi kallar rymden. Om jag gör det med förhoppning om att den superjetmotorn orkar dra mig runt månen när dom där starkaste startmotorerna har släppt och om min rymddräkt håller tätt. Om jag gör det så kommer jag få en omänskligt fin utsikt över hela våran jord. Jag kommer att få se hur stort Afrika faktiskt är i förhållande till Europa. Inte som det är i de kartor vi blivit järntvättade med i skolan sedan vi var 7 år gamla utan den faktiska bilden. Jag kommer att kunna se de stora världshaven och de stora öknarna. Jag kommer att med enbart min handflata kunna trolla bort hela jordens yta. Jag kommer att kunna se dig men du kommer inte att kunna se mig.

Jag skulle ställa mig på den stora superjetmotorn och rymdsurfa så kan ni som varit på Hawaii prata om era vågor. Jag skulle skrika ut i falsett "Houston we got a problem" bara för att jag släppt mig i min rymddräkt. Jag skulle kunna berätta för er vi satellittelefon att rysskylan snart verkar vara över. Jag skulle kunna sjunga "All by myself" utan att egentligen kunna texten men ändå mena vad jag sjunger.

Jag skulle dra ner gylfen och pissa rakt ut i rymden och tänka att någonstans kanske mitt DNA fångas upp och de gör en ny, lika tuff Tomas, på en annan planet.

Nu är ju inte det här möjligt för jag skulle brinna upp när jag kryssar genom atmosfären för det är ganska varmt där. Men om det inte var för den så skulle ingen av oss leva och jorden skulle vara lika tråkigt som månen. Men vi skulle alla vara grymma på att göra frivolter.

OK! Så här är läget. Jag är ett stort fan av idrott. Det mesta. Främst fotboll och främst Chelsea. Men jag gillar idrott för det mesta. Jag är inget större fan av svensk idrott. Av den enkla anledningen att det är för dåligt. Vi är helt enkelt för dåliga i Sverige. I samma takt som idrotten blir mer tillgänglig via tv och div. olagliga streamsidor (liveidrott på nätet med arabiska kommentatorer) så blir det färre besök på våra idrottsarenor. Jag gnäller inte för det, jag är helt enkelt inte intresserad.

Ibland går jag och tittar på VIK, gammal hockeyspelare som jag är och att jag har vänner som gillar ursäkten för att dricka öl (jag också men numera chaufför). Ibland tar jag mig till Den Kungliga Huvudstaden för att se AIK, både hockey och fotboll. Av den enkla anledningen att vill man se någon form av läktarkultur så är det i Stockholm det händer. Jag har sett ridande poliser, barn som grinar och småflickor som pillar upp gatstenar för att kasta halvvägs mot poliser. Det är inget charmigt alls med det men jag kan inte säga att det inte är något speciellt med det. På något konstigt sätt så känns det på riktigt. Jag har aldrig slagits, eller nästan aldrig iaf, och jag vill ingen illa. Men det är nån gen långt ner i mig som gillar spänningen.

I morgon är det dags för Djurgården - AIK i Globen. Jag och en arbetskamrat har lyckats fjäska till oss en bjudresa och inte till vilken match som helst. Jag ska inte gå in på detaljer men matchen betyder hur mycket som helst för båda lagen. De två största supportergängen i Sverige skall drabba samman i Globen och jag ska vara där.

Nu ska båda klackarna i protest skippa matchen. Varför kan i läsa om på sverigescenen.se.

Så nu blir det väl en jävla fest!! :(

Så här såg det ut på fotbollsderbyt förra året, min mobilkamera så inte så bra kvalitet men ändå.

Jaja, hur som helst kommer det bli kul och förhoppningsvis lite överraskningar!

Idag är det en stor rubrik i Aftonbladet. "Varför gick det så här långt". En artikel om 3 st tjejer där en har anorexia, en har skadat sig själv sen hon var 12 och om en tjej som skär sig själv, endast 12 år. Förfärligt.

När jag föll ner i mitt hål för några månader sedan läste jag otroligt mycket om psykiska sjukdomar och om depressioner. 50% av alla kvinnor och 25% av alla män hamnar någon gång i sitt liv i en depression. Vissa behöver hjälp men absolut inte alla. Men att varannan kvinna och var fjärde man hamnar alltså i nån form av svart hål. Kvicksand.

Orsakerna till detta är inget jag ska skriva om, alla orsaker är tillräckliga och alla orsaker är individuella. Men jag tycker verkligen att det skall belysas att män faktiskt också hamnar där. Det är viktigt att belysa att det är ok att vara killa och må dåligt, du är inte ensam som kille och alla ni tjejer som hamnar där, det är inte bara tjejer.

Det är alltså inte en genusfråga utan en mänsklig fråga. Skillnaden är bara att det är "mer" kvinnligt att prata om det och ta itu med det. Eller att få hjälp med det.

Jag har läst om många kändisar som är killar som gått ut med deras problem, men det vore bra för hela samhället att belysa att även "vanliga" killar också hamnar i svackor!

Snacka om kärlek!



Så här ska man gifta sig, om man ska det!



Försök att gnälla!



Vikken KUNG!



Möcket fin!



En av de bästa scenerna!! I alla serier!

Som avslutning kommer här något i hästväg!

Idag skriver vi den 14 februari 2012. Är det något speciellt med denna dag jämfört med alla andra 365 dagarna detta år? Finns det någon anledning till att alla affärer gjort stora extrabeställningar på gelehjärtan och choklad, att blomsterbutiker firar julafton eller att restauranger är överbokade just idag?

Alla hjärtans dag har sitt ursprung i traditionen kring Sankt Valentin som var nån form av helgon och det det var katolikerna som började hedra detta helgon i början av 400-talet. På 1960-talet, alltså nästan 1600 år senare gjorde NK-huset och diverse andra kommersiella affärer ett försök att etablera "den nya", amerikanska traditionen att fira våra kära. Detta genom att köpa så dyra presenter det går till varandra. Inte förrän på 90-talet slog det igenom och då var det "tack vare" skolornas belysning av detta.

Alla Hjärtans dag handlar om förväntningar. Det handlar inte om kärlek. Det handlar om att vi har en dag som vi verkligen kan berätta för någon vi älskar eller tycker om att vi faktiskt gör det i form av presenter eller middagar. Vi sitter hemma i våran soffa och tänker, "snart är det alla hjärtans dag, och då kan jag visa hur mycket jag tycker om henne/honom". Genom alla hjärtans dag slipper vi tänka på det dom andra dagarna om året. Vi kan gömma oss bakom att vi faktiskt har en dag om året som är vigd åt oss.

Vad skulle hända om vi på vägen hem från jobbet, vilken dag som helst, stannade och köpte blommor eller bokade bord på en restaurang. Kom hem, gav våran älskade en stor kram och sa nu sticker vi ner på stan och äter god mat. Är vi verkligen så värdelösa så vi måste ha en dag till detta?

Jag vet, jag hade firat alla hjärtans dag jag också. Men jag hade firat alla hjärtans dag fler gånger än bara den 14 februari varje år. Precis på samma sätt som jag tycker att kvinnor är lika mycket värda som män alla dagar om året, eller att vi borde tänka på alla värnlösa (menlösa) barn varje dag och inte bara i slutet av december. Har vi tur kommer måndag-söndag helt försvinna och vi får 365/366 helt unika namn på alla årets dagar.

Jag tänkte vara ledig på "De enbentas dag" för jag ska till tandläkaren, är det ok? Jätte konstigt!

Så kram på er alla!

PS! Över 4 miljoner rosor säljs idag.

Idag ska vi ifrågasätta dagens form av giftemål och kärlek.

Jag såg en intervju med David Ekholm, TV4s expert inom området skidskytte. Eller intervju, det var ett reportage om hur det står till med våra svenska stjärnor. David Ekholm står som "före detta skidskytt" på Wikipedia. Jag hade aldrig hört talas om honom innan han slog igenom som expert för TV4 och som Helena Ekholms man.

Det får mig att tänka på Ridsporten, som jag har stor respekt för, som enligt hemliga källor har runt 500 000 utövare i Sverige. Jag försöker hitta nån siffra på skidskytte men hittar ingen som verkar trovärdig. Men jag tror inte att det är en halv miljon som håller på med detta. Reportaget jag såg var cirka 5 minuter långt och handlade om Sveriges chanser i det stundade VM. Ganska mycket tv-tid för en sport med få utövare. Men det var inget om hästar.

Men det kanske är just därför som RGB fick Jerringpriset för att alla utövarna hade gaddat ihop sig och nu när dom fick chansen anföll dom i nån form blitzkrieg.

Men det var inte det vi skulle prata om. Nu till hela poängen med mitt kommande resonemang ang. gifta par i tv, i samma sport, där en är utövare och en är "expert". När frågan kom om hurvida Helenas chanser i VM ser ut kom svaret, "Det har gått lite trögt, men jag vet inte om Helena har någon infektion eller om hon har varit lite förkyld". Här finns det två sätt att tolka detta.

1. Dom har ett väldigt konstigt förhållande då man varken märker eller pratar om hurvida man är sjuk eller inte. Om jag var gift skulle nog min fru märka om jag var sjuk. Det medför att David är en dålig man.

2. David vet men kan inte avslöja i media vad som ligger bakom Helenas lite sämre resultat den senare tiden. Vilket medför att han är en dålig expert.

3. TV4 kan inte hitta vettiga experter som inte är gifta med åkarna eller som inte kan se om någon är sjuk eller inte. TV4 är ingen bra kanal för skidskytte.

Natten mellan lördag och söndag fick Mats Sundin sin tröja upphissad i taket i Air Canada Centre, Toronto Maple Leaves hemmaplan. Nummer 13 kommer för alltid att vara Sundins och ingen annan kommer få ha det numret i Toronto. Bredvid hänger Börje Salmings nummer 21. Hur stort som helst.

När det var reportage om detta på Sporten sa reporten, "Sundin hade svårt att hålla tårarna tillbaka". Varför ska Sundin hålla tårarna tillbaka? Varför ska vi alltid stå raka i ryggen och med våra kroppar väl anpassade i det led som samhället fått oss att tro är det riktiga? Fan om Sundin nu vill grina av glädje låt han göra det. Det hade varit ännu mer effektfullt om Sundin, tuffingen, börjat böla som fan. Som Ulf Samuelsson när han inte fick spela OS.

När jag berättade hur patetisk jag kände mig när jag låg och grät på soffan och inte visste var det kom ifrån eller hur jag ville spruta ner spegeln med rakskum för att slippa se mig själv i spegeln så gjorde jag det med komik. Jag skrattade själv åt hur det lät. "Men Tomas det är inget att skratta åt!" Jo det är just det det är. Det är mitt liv och jag vill skratta åt det så gör jag det. Det är precis lika rätt som det är fel att ligga och gråta och må piss och hålla det inom sig själv.

Jag tror att våra försök att hålla det mesta inom oss, att vara arga, sura, ledsna, glada och så vidare föder en ångest i oss och när det glaset är fullt blir det kaos. Så spela ut dina känslor så mycket det bara går!

"Men du kan ju inte trampa sönder clementinen när han som jobbar ser på, du måste vara smart och göra det när ingen ser på"

Det fick en söt liten dotter höra av sin mamma när jag råkade se att hon trampade sönder en clementin i butiken. När jag jobbade på Toys var det titt som tätt föräldrar som kom fram och bad mig be deras barn om att sluta riva i hyllorna, det skulle ge mer effekt.

Jag tänker så här:

Om jag blir pappa vill jag att mitt barn ska bli frukten av mig och mina värderingar. Jag skulle aldrig låta någon annan ta kampen mot mitt barn av ren lathet. Det är fegt av föräldrar att "inte orka" och låta någon annan ta kampen. Eller så kanske det är så att det inte finns regler i deras hem och därför spelar dom alltid efter de regler som är där dom är just då. Därför får någon annan bestämma. Jag vet inte.

Men vad händer då mamma eller pappa inte är med? Hur vet barnet vilka regler som gäller? Blir det inte en miss i moral och etik? Jag tror man skulle gå så långt som att det kommer att saknas egna värderingar på vad som är rätt och fel. Och hur ska det då gå när världen öppnar sig och mamma och pappa tycker att nu är det dags att klara sig själv. Barnet blir 18 år. Livet ska börja, världen ligger och väntar vid någons fötter och man först då måste börja om från noll med att ta ansvar.

Jag känner mig som en 13 årig tjej. En person som blivit förälskad i andra människor som är "omöjliga" att få kärleken besvarad av. Det har till och med gått så långt att jag ibland stalkar dessa människor på nätet för att få se någon bild av någon av dem. Nu när jag slår mig fram utan Facebook är det lite svårare. Jag undrar ibland varför jag inte har väggarna fulla av bilder. Precis som det va förr, med mittsidor från Okej eller Frida på hela väggarna. Killar hade slagit sönder busskkurer för senaste H&M modellen och tjejer hade NKOTB eller nåt annat pojkband på in vägg. Kanske Toni Braxton.

Igår kväll träffades jag av amors pilar igen. Katy Perry. Inte assnygg, inte ful, har en unik röst och underbara texter. Gillar inte musiken jätte mycket men paket Katy Perry är värd en vägg av planscher, kanske ett fanbrev. Har jag tur får jag tillbaka ett rosa brev med en pussmun.

Det kanske är fullmåne, det kanske vankas vår. Kanske är det bara en trött Tomas efter ett jobbpass som är lite yrslig, vad vet jag.

Men jag klandrar inte tjejerna med idolbilder, jag tycker inte dom är lika töntiga nu som jag gjorde när jag själv var tretton och sprang runt och drog dom i håret.

Exakt just nu ser jag en reklam på Aftonbladet där det står så här:

"Stärk ditt immunförsvar, med Alg-Börjes Ishavsalger"

Sedan är det en bild på en tablettask med loggan "Alg-Börje" på.

Jag vet inte jag. Antingen är det så seriöst så det verkar ärligt eller så är det bara en så dålig bluff så man blir tvungen att köpa för att vara snäll.

Jag vet inte, hoppas Börje lyckas iaf.

Jag har skrivit om det tidigare men jag slutar aldrig förvånas. Min mun öppnas mer och mer i häpnad över hur vi blir behandlade som människor. Jag har börjat, på riktigt, tvivla på hur dumma vi är som människor. Är vi så här dumma eller är det media som vill få oss att känna oss dumma. Kanske är det så att vi är dummare än vi tror och media vill bara hjälpa oss att förstå att vi faktiskt inte alls är så smarta som vi tror.

Först var det "rysskyla", hur vi ska klä oss, hur vi ska köra bil när det är halt. Visst, jag kan på ett sätt förstå att det varnas. Men seriöst, det kan inte ta upp hela nyketssändningar. Räcker det inte med sista 5 minuterna där det alltid snackas väder. En mening, "Det är kallt som fan just nu, tänk på det". Jag vet inte?

Men nu ni, igår berättade de på nyheterna, riktat till kattägare att man inte ska släppa ut sin katt om man inte kan vara hemma för att släppa in den. Det finns då en risk för att den fryser ihjäl!?!?! Jag vet, men jag tror det kanske vore bättre om katterna tog hand om oss människor.

Om några år kommer någon stackars före detta kattägare som förlorat sin katt i någon framtida "Rysskyla" tala ut hos Malou i efter 10, "Det var ingen som varnade mig att det är farligt för katten att vara ute i -15 grader för länge". Eller "Hur ska jag veta att det kan vara halt när det är snö på vägen, det har ingen sagt till mig".

Det nya är "CurlingMedia".

På min arbetsplats jobbar det fantastiska människor. I alla åldrar. Killar, tjejer. Gubbar och gummor. Otroligt skön mix. För några dagar sedan så pratade jag med en av gummorna i kassan, en riktig krutgumma. Som vanligt pratar man lite väder och vind och vi kom snabbt in på hur jävligt det är att sätta sig i en kall bil när det är -15 grader ute. Eller rättare sagt jag kom in på det, gnällgenerationen. Snabbt kontrade hon med att hon under hela sitt yrkessamma liv har cyklat till jobbet oavsett väder. Det visade sig snabbt att hon bor nästan en mil från där vi jobbar. Lite som en femåring som smakat på pepparkaksdegen och blivit upptäckt tittade jag ner i golvet.

Med ett underbart leende berättar hon vidare att hon nu kan ta bilen, då hennes gubbe har gått i pension och inte behöver den. Hon är närmare 70 år och verkar yngre än mig.

Var har det liksom gått fel? Visst evolutionen tar oss framåt och det som var ett problem igår är inte det idag. Det som är ett problem idag var inte det igår. Jag tänker på mina far- och morföräldrar, de gnällde inte ofta. Min farfar har skaffat sig en rullator för att han knappt kan gå, inte gnäller han för det. Jag gnäller för att jag måste vara ute i 5 minuter för att ta mig till jobbet, eller för att jag måste skrapa rutan på BILEN som tar mig till jobbet.

Jag tror verkligen inte att det var bättre förr. Jag menar att vi har det klart mycket bättre idag. Men ibland kan det vara så att vi har det för enkelt. Jag tror att vi på något sätt har en kvot av gnäll i oss, många av oss iaf. Så också i äldre generationer. Men eftersom evolutionen tar oss vidare, vi lär oss och förbättrar oss så lägger vi vårat gnäll på mindre betydande saker. Men gnälla ska vi.

Ibland kan det faktiskt vara bra att zooma ut lite och se oss om lite.

Jag skryter lite, det låter ganska mycket. Det är lite så jag fungerar när jag blir fast i något. När jag får för mig något. Jag berättar gärna, för alla. Om något kul händer, som att bli kär eller skaffat ett nytt jobb. Om jag ska göra något, som att åka världen runt eller bara åka och simma. Det är inte mitt sätt att skryta eller säga att jag är bättre än någon annan. Det är mitt sätt att ventilera och få ur mig nån form av energi. Det är så jag fungerar. Jag har hållit de negativa sakerna i mitt liv inom mig men gladigen delat på det andra.

Nu är allt jag pratar om träning. Inte för att jag är mer speciell än någon annan. Inte för att jag tränar mer än någon annan. Men av den anledningen att det är nytt för mig och jag älskar det. Då blir jag som ett barn.

Idag berättade jag om det för en vän en reaktionen blev direkt, "Du behöver inte träna, du duger som du är". Med en viss ironisk klang och inte med en klapp på axeln. "Bara du är nöjd, det är det viktiga". Vi pratade lite kring det och jag förklarade att jag aldrig "inte varit nöjd med hur jag ser ut". Alltså inte brytt mig om min omuskelösa kropp och min ibland synliga dubbelhaka och ölmage. "Ok, va bra. Det är inte manligare för att man är vältränad". Nu stannade jag upp lite och tänkte på hur manlig jag är.

Mitt svar blev att läs min blogg, följ med mig 1 vecka av mitt liv, sedan kan vi prata om min jakt på manlighet.

Vad är det egentligen? Är det skogshuggaren på 130 kg som kommer hem och lägger fötter bordet, knäpper upp flanellskjortan, river rent under naglarna med Morakniven, trycker upp en hel dosa kramsnus under läppen, skriker på kärringen efter en starköl och frågar när fan maten är klar. Är det han som sitter och säger att han är nog fan den som bestämmer hemma när inte frun hör?

Om det är manligt, då är jag urtypen av manlighet.

Jag har fastnat lite i den där QX-galan. Jag såg den inte och har egentligen dålig kunskap om vad den handlar om. Men vad jag kan förstå av twitter och diverse nyhetssidor så är det en gala där man prisar olika homosexuella personer.

Anton Hysén "klev" storartat ur garderoben förra året och slog ett rejält slag för homosexuella inom lagidrotten. Han har blivit uppmärksammad i många länder för detta och det är bara positivt. Det blev många hånfulla läktarsånger och säkerligen mycket skit han fick ta. Men rak i ryggen står han där och älskar att vara sig själv. Stort tycker jag.

Som alltid finns det ett stort MEN i min berättelse. Om inte Anton får pris för något annat än att vara "Årets homo" på QX-galan så är det endast ett litet steg taget. Vad jag menar är att dessa galor endast distanserar homosexuella från de heterosexuella. Likaså den förbannade kvinnodagen. Varför måste dessa "minoriteter" hyllas för sig. Det som blir är att "ni har ju eran dag", "ni har ju eran gala" osv. Anton Hysén borde få hederpris på idrottsgalan, bland alla idrottare oavsett läggning, då först kan det prisas som det verkligen borde. Att vara homosexuell borde nu, 2012, vara en del av allas liv, en del av den accepterade vardagen.

Sedan kan de som inte tycker om kvinnor eller homosexuella ha en egen dag då vi andra kan skratta om dem och kasta ägg.

Jag har absolut inte något som helst emot homosexuella. Jag känner mig ganska liberal till alla olika läggningar som finns. Jag känner några homosexuella och de är helt underbara människor. Men jag blir lite tagen på sängen när någon kille kommer fram och flörtar på krogen. Inte för att jag tycker att det är äckligt men jag vet liksom inte hur man gör. Snällt avböja, testa lite gränser eller bara skylla på att jag har en tjej som väntar hemma. Det är en situation som är lite ovan, kommer alltid att vara ovan men jag är otroligt avundsjuk på deras sätt att festa.

Det är nog 10-12 år sedan jag tränade "på riktigt" senast. Jag anser att jag har haft en hyfsat aktiv uppväxt med fotboll, hockey och innebandy. Sen kom golf in i bilden men det räknas ju inte kanske som den typiska, fysiska sporten men jag höll på med det också. Jag minns träningspass, främst med hockeyn, som gjorde så jävla ont dagen efter. Dagen efter första ispasset för säsongen var hemsk. Traska runt i skolan som om att jag hade skitigt på mig. Fyspassen på sommaren ska vi inte tala om. Men det jag minns, det som gjorde det hela värt allt slit, var att jag kom in i träningen. Det slutade göra ont och det kändes som det gv något.

Nu, i och för sig lite äldre, ger det sig liksom inte. Jag känner att jag blir starkare redan och plussar på vikter men det slutar inte göra ont dagen efter.

Testa en riktig ryggmassage en dag efter ett mördarryggpass. Det skulle kunna vara en tortyrmetod från Nordkorea. "Först tvingar vi den där svensken som gjort inbrott i vårat land att träna som fan, ta ryggen. Sen tar vi hit ryska Olga och låter henne knåda, då kommer han sjunga som en nektergal"

Badkar och en bra bok is the shit. Då är det ingen som kan göra illa en.

PS! Till historien hör att när det kommer både till hockeyn och innebandyn så slutade jag när det blev för mycket träningar och fys. När leken blev till allvar. Så jag har lite i mig, att sluta när det blir tungt. Men inte denna gång. Det är ett löfte!

Jag har skrivit om det förut. Hur viktigt det är att omge sig med rätt personer. Att välja sina medmänniskor för att berika sitt eget liv. Vi är alla olika så det finns matchningar för oss alla. Vissa människor är bra för oss och andra är vi bra för. Men i vissa fall har vi rätt att vara egoistiska och välja först, att liksom styra vårat eget öde lite grann mot bättre stigar, stigar som tar oss framåt.

Det här fick jag i ett mail idag:

4. Byt ut negativt inflytande mot positivt.
Det finns externa faktorer – oftast andra människor, som kanske håller dig tillbaka eller har gjort det tidigare och du fortfarande är påverkad av dem. Du kanske umgås med människor som är väldigt negativa till exempel. Om du inte är stark då är det lätt att bli likadan och att börja tänka likadant. Begränsa ditt umgänge med negativa människor. Diskutera inte dina planer och mål med folk som du redan vet kommer att racka ner på dem och dig. Ditt jobb blir att leta efter stöttande och positiva människor. Deras positiva energi kommer att påverka dig att prata bättre om dig själv.

Kan bara säga att jag håller med till fullo!

Idag var det dags för massage. Jag älskar att få massage, även när man får betala för det. Det känns som det är väl spenderade pengar. Både för blodflödet till "musklerna" men även för avslappningen.

Jag brukar inte ha så svårt att prata och idag var det något som intresserade mig. Jag hade många frågor om träning och stretching i samband med träning. Vi talade mycket och jag fick några goda idéer. Mycket trevlig dam. Och duktig.

Nästa gång ska vi prova några "sugploppar" som ger en massage fast tvärtom. Istället för att knåda så suger man liksom ut huden och fettet, lite som ett sugmärke av en person med gigantisk mun. När hon visade "plopparna" kunde jag inte sluta tänka på Austin Powers och hans penisgrej som såklart är "Made in Sweden". Skrattade ordentligt för mig själv men ville inte riktigt dela med mig av mina tankar just då.

Men nu till det som gjorde mig lite funderad. Jag frågade om de här spikmattorna som många har. Jag också. Jag frågade om de verkligen är bra eller om det bara är bluff och båg. Jag berättade att jag ligger på min minst 4 ggr i veckan. - Jodå de är jätte bra! Men det finns en svensk variant med större spikar som jag tycker är bättre.

Jaha tänkte jag, här har legat på nåt som det finns en bättre variant av, som gör lite ondare (inget ont till dig mamma). Så nu får jag väl skanna av marknaden efter en sån då!

Aldrig är det riktigt bra;)

Ok, en helt vanlig tisdag

1. Terapi, storstädning av lägenheten.

2. Värme, få massage i 30 min. (Kroppskontakt)

3. Anger Management, 90 min gym.

4. Självförtoende boost, 60 min innebandy med diverse schysta tunnlar

5. Avvkoppling, självklara 30 min läsning, minst

Somnade skönt igår. Var trött efter Superbowlnatten. Lite grining hela dagen för jag var så "trött". Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Idag vaknade jag tidigt, full av energi. När klockan var 05:10 vaknade jag av mig själv, drack en kopp kaffe och gav mig ut på en 2 timmars promenad. Gåendes lunkade jag runt och funderade på livet i hyfsad takt. Småjoggandes ibland, men mest för att hålla värmen. Träffade en mycket vis räv som försökte berätta för mig om livet. Räven vandrade med mig stora delar av hela min promenad. Han talade mycket, men jag fick lova honom att inte berätta för någon vad han sagt. Men om jag ville kunde vi ses flera gånger. Nu i efterhand kommer jag inte ihåg vad han berättade. Jag minns bara rävens ögon och hur små de är. Nästan som katter.

Sen vaknade jag, gick upp och pissa och somnade om. Jävla skruvade drömmar!

Det var ett tag sen, lite för att knyta ihop säcken från förra inlägget, när vi var på Subway efter krogen. Klockan var precis innan 2 och det var inte så mycket människor där. Lagom kö och dom där salamibitarna såg saftigare ut än någonsin. När jag kom fram så var det en skitsöt tjej som skulle fixa min macka. Ni vet en sån där som kanske inte är vackraste på en runway men hennes utsrålning gör henne otroligt charmig och hela paketet blir liksom unikt. Skitmysig.

Jag hade beställt och betalat. Stod och väntade in alla andra. Fick ett infall. Ne nu jävlar går jag fram till henne, ger henne mitt nummer och berättar vilken härlig människa hon verkar vara. Sagt och gjort, trängde mig genom kön, lutade mig över disken och körde nån form av Tomasmonolog. Efter några dagar hörde hon av sig via sms och frågade om jag hade träffat henne förrut. Hon avslutade med "tjejen med flätan". Nej aldrig svarade jag. Då skrev hon tillbaka att det brukade hända henne ganska ofta att fulla människor kommer fram i kassan kl 2 på natten så hon är inte intresserad. Jag valde att inte svara och kunde bara tycka synd om henne som har det så jobbigt.

Det jag vill komma fram till med detta är att jag har hamnat mellan två stolar här. När tjejer är fulla så vill inte jag. Jag har förklarat varför. Och när tjejer är nyktra då tror dom att jag vill knulla för att jag är full.

Va fan hände med allt det där om att inte ligga före tredje dejten och att följa med till dörren för att sedan bli galen på om man ska pussa, pussa på kinden, bara krama, handen på ryggen, handen på sjärten. Vad hände med det? Inte för att jag någonsin har testat men jag är lite öppen för att testa saker. Vad hände med det?

Jag har skrytit en del om hur skönt det är att vara nykter. Och det är det verkligen även fast jag kan sakna att fullständigt spåra ut ibland. Jag har varit på fest, irrat omkring på krogen och stått rakt upp och ner och sjungt utan större problem. Allt detta i nyktert tillstånd med flockar av fulla människor runt mig. Jag har sett på dem med båda avsky och avund, mest avund.

Som nykter i fulla människors närvaro lägger jag märke till väldigt mycket som jag absolut inte skulle gjort om jag var onykter. Nu till själva poängen med historian. Fulla tjejer (när man själv är nykter) är bland det osexigaste som finns. Jag vet att killar med allra största sannolikhet är detsamma men nu gör inte det mig så mycket. Fulla tjejer, är klockan börja närma sig stängning, är något jag inte alls är sugen att följa med hem. Det är raggningsmetoder som får TT-burken att se ut som bibeln i en kristens persons värld. Jag får avsmak.

Tro mig, jag älskar tjejer, jag tycker verkligen om det kvinnliga könet men som nykter kille i ett hav med fulla tjejer är som att vara en fallskärm med nödproviant nedsläppt i ett fattigt område någonstans i världen. Det är inte det att jag skryter med detta och jag har absolut inte ett harem med tjejer efter mig bara jag lämnar lägenheten, även fast det ibland känns så. Men det är just det där att jag tänder verkligen inte som nykter på fulla tjejer. Det är inte deras fel, eller mitt fel, det fungerar bara inte.

När jag sen i nyktert tillstånd, hör av mig till en tjej och vill gå på bio eller bara göra något som man gör nykter, ja då är det mig det är fel på. "Vi ses ute på fredag" heter det.

Fattar ni inte att ni är mycket vackrare med mindre smink, utan vinfläckar på t-shirten och i det tillstånd där man faktiskt kan prata om annat än var man bor.

OK, Söndagen den 5/2-2012.

Jag skulle kunna skylla på domaren när Man U hämtade upp ett 3-0 underläge mot mitt älskade Chelsea. Howard Webb som dömde har de senast 7 matcherna mot Manchesterlagen ett facit på 7-0, mot Chelsea. Det är alltså han som dömde 2 st straffar igår. Men jag såg inte matchen så vad vet jag. Och inte ska jag skylla på domaren. Det är lite som att säga att det är den som rättar provet som ger en dåliga resultat.

Men fan för Manchester, de får man aldrig räkna bort. Lika dumt som att tro att i år behöver vi inga vinterdäck eller långkallsonger bara för att det är början på februari och inte blivit kallt ännu.

Vidare till kvällsmatchen, eller nattmatchen rättare sagt. Den mellan Patriots och Giants i det som kallas SuperBowl. Det som amerikanarna själva kallar VM-finalen i Amerikansk fotboll. Konstigt när inga andra länder får vara med tycker jag. Men det är väl lite så dom jobbar där på andra sidan Atlanten. Min älskade vän och Wingman, Tom Brady, gjorde mig aningen besviken igår. Han såg bra ut, alltså utseendemässigt, han kastade bra men han fick aldrig riktigt igång laget. Och vi förlorade med 21-17. Efter att ha haft ledningen med 17-9. Ja, lite som öppna julklappen och det är det jag alltid önskat i paketet. Men samtidigt som leendet vrider upp sig i ansiktet så tar någon tillbaka den och säger "haha, jag bara skojade".

Men det var också en arbetsdag igår. Jag hade åter igen en riktigt rolig dag på jobbet. Och nu är jag faktiskt inte ironisk. Känns bra som fan att känna att jag är tillbaka med min dåliga humor som ingen förstår, mitt sätt att charma lite äldre damer och att jag faktiskt nu igen gillar det här med att prata om struntsaker med människor. Det ni andra kallar kallprat och som jag dom senaste åren har tyckt varit det mest värdelösa som finns. Det ger liksom inget. Men nu ger det mig saker, jag får leenden tillbaka och jag får kontakt med nya människor. Bra Tomas!

Och i morgon är det massage, allt för själen;)

Det viktigaste och absolut bästa man kan göra är att erkänna för sig själv när något är fel. Också när något är bra såklart men framför allt när det är fel. Inte förrän man gör det kan man börja arbeta med det och tillslut börja hela. Nu pratar jag såklart om psykiska problem för det är det som ligger mig närmast om hjärtat. Men också andra problem.

I fredags talade jag med en kill i 40 års åldern. Vi pratade ganska länge och han berättade om sin MS-sjukdom. Han hade accepterat det och visste vad det innebar för honom. Han berättade med en viss humor trots att det var väldigt seriöst det han berättade. Men han talade gladeligen om det. Jag tror det hjälper honom i sitt accepterande. Att han sedan berättade om det på det sättet han gjorde det, med humor och komik är nog hans sätt att jobba med det.

Det fick mig att tänka på hur viktigt det är att prata om saker och inte gömma sig bakom sina problem. Oavsett vad det handlar om. Det handlar inte om att skryta om det men att i alla fall vara ärlig mot sig själv och där igenom vara det mot andra.

MS är en obotlig sjukdom. Det finns olika former men det är en hemsk sjukdom. Den här killens sätt att vara livsglad fick mig att tänka till lite mer.

Ibland ska man helt enkelt vara nöjd.

Idag är det söndag. Lite varmare ute men fortfarande askallt. Exakt just nu sitter jag och tittar på Stephen Lynch och skrattar högt. Jag gick upp tidigt för att vara just söndag. Klockan ställd och allt. Men nu känns det fel. Hur ska jag klara av att sitta vaken till 05 och se Superbowl. Tror inte det blir så svårt. Tom Brady skall dansa hem titeln i år. Det har jag bestämt.

Men lite närmare, inte över Atlanten, på andra sidan Nordsjön skall det utkämpas en annan match. Idag är det Chelsea-Man U. Den riktiga känslan i kroppen är mycket starkare när jag tänker på den matchen än den som utspelas i USA. Jag sitter och tänker på varför jag inte är på en pub i London just nu, varför jag inte står och skriker med andra Chelsea supportrar. Pubarna öppnar ju ganska precis nu. Känslan av att trängas på en tunnelbana på väg mot Earls Court för att möta upp havet av blå tröjor och lyssna till alla sånger. Trängas ännu mer de två stoppen ut till Fulham Broadway och sedan se det underbara Stamford Bridge resa sig som ett morgonstånd.

Varför bor jag inte i London, eller blev AIKfan, eller föddes i en stad med ett fotbollslag av stil och klass?

Jag är jätteglad att jag föddes och bor där jag är. Men ibland saknar jag lite av den där ordnade kaoskänslan som det är med en stor fotbollsmatch och tunnelbaneåkande.

Men å andra sidan är London närmare än vad Karlstad är ibland. Kanske skulle jag tröttna men det är helt klart bättre att känna saknad efter en fotbollsmatch än att vara trött på det.

Kämpa Chelsea!

Visst det är kallt. Men solen skiner och det är kanonväder för att vara början av februari. Med ordentliga vinterkläder så är det underbart. För nån dag sen hånade jag media och i stort sätt hela Sverige för alla skriverier om hur man ska klä sig och hur man ska köra bil när det blir kallt. Media fortsätter till viss del nu också att skriva om hur kallt det är och om hur helt plötsligt nu folk blir påkörda. Jag vet inte jag men är det något speciellt som händer just nu? Är det lika speciellt som att vi vid vissa tidpunkter under sommaren får det jätte varmt?

Träningsfri dag idag. Då tänkte jag passa på att ta en kopp kaffe och sedan ta en långpromenad innan frukost. Trots medias riktlinjer, min uppfostran och mitt sunda förnuft tänkte jag att i och med att man rör sig så håller kroppen sig varm. Och så var faktiskt fallet. Skönt flås, lagom svettig och med Infected Mushroom i lurarna tog jag mig framåt med solen i ögonen. Mitt misstag, ja jag brukar erkänna sånt, var att jag trodde att fötterna också höll sig varma. Njae! Efter nån halvtimme kändes det som att jag gick barfota på snön. Det kändes som att hela kroppen låg i ett jätte skönt bad medans fötterna hängde utanför och hade is som täcke. Det blev nästan, nästan, outhärdligt. Det stack som tusen nålar. Men tillslut så tappade jag känseln och kunde lugnt ta mig hem.

Nu när väl blodet cirkulerar igen känns det sådär. Men jag tror jag slipper amputera. Så dagens läxa till mig är att om inte pjäxor håller värmen i fjällen så är risken att ett par adidasskor inte heller gör det!

Ibland när vi blir ledsna så väljer vi att dricka alkohol för att dämpa humöret. Vi kanske tar ett glas vin för att kunna somna lättare eller för att torka ur tårkanalerna. Vi åker kanske hem till en vän för söka tröst eller så sitter vi hemma. Vi har nog alla våra egna sätt att handskas med problemen.

När vi blir glada, när något kul har hänt eller när något skall firas då väljer vi att dricka alkohol för att allt ska bli lite roligare. Utöka dopaminet i kroppen och ge det en extra skjuts.

Det finns inget som är så underbart som att knalla med en låda öl en fredagseftermiddag för att sedan bara sitta på balkongen i endast kallsonger och tala om livet. Pelare med ölburkar byggs och snacket blir mer och mer högljudt.

Att ta ett glas vin i soffan tillsammans med en bra film och kanske lite ost eller annat gott.

Sitta på en pub och titta på fotboll och se fotboll och höra testosteronhöga grabbar skrika könsord.

Ta en sista shot för att våga sig ut på dansgolvet eller kanske bara berätta för en tjej att hon ska med hem ikväll.

Att umgås på fest och mingla drickande någon fejkskumpa.

Vakna på morgonen så jävla bakis att en öl på brygga är värd mer än Brewsters Miljoner.

Ta en jäger i skidbacken.

Det jag försöker säga är att alkohol är en stor del i allas våra liv. Även för de som håller sig nyktra och för dem som inte gör det.

Och för mig som är en storkonsument och som verkligen älskar alkohol i alla dess former och i alla typer av sociala och osociala sammanhang så kan det ibland vara ett helvete. Nu med nästan 2.5 månad utan en droppe så kan jag känna att jag verkligen är sugen på en hederlig fylla. Jag är helt övertygad om att det är något alla människor ibland behöver. OOch jag tror att de som aldrig har provat inte har en aning om vad de pratar om. Och jag kan säga, efter att verkligen ha provat, att ibland är det bra att rensa skallen. Vare sig det är positivt eller i negativ anda.

Men det är inte det jag behöver just nu. Det jag behöver just nu är ett rejält jävla styrketräningspass och få ut lite överbliven energi.

Får ta igen det på banankartongerna i morgon!

PS! På tv säger dom just nu att ett normalt samlag varar i 2,5 minut. Snacka om att det måste finnas många Supermen där ute. Förresten vilket fult ord samlag är.

Kom att tänka på en låt jag hörde för cirka 1 år sedan, ganska bra faktiskt:

http://www.youtube.com/watch?v=FrsWIbJc_qE&feature=related

Visst är det konstigt. Helt plötsligt är det kallt som fan, isigt och till viss del snökaos. Skumt det där. Att det varje år, vid ett ej tidigare bestämt datum, blir så. Jag trodde att årets vinter var en lång höst som bara blev ljusare och ljusare och som senare skulle bli vår. En vår utan istappar som droppar eller överfyllda brunnar. Men vinter kom i år också.

Jag undrar om vi människor är helt jävla dumma i huvudet. För några dagar sedan läste man om "Rysskyla" och "Rysssnö", idag läser vi att den är här. De första rubrikerna på de flesta tidningar jag läser på nätet har bilder på kraschade bilar, snöoväder och t.om. hur man ska klä sig för att "klara kylan". Är det inte samma vinter varje år? Måste vi verkligen ha hjälp med hur vi ska köra bil, hur många lager med kläder vi ska ha eller hur vi lättast håller värmen i våra hus. Jag börjar tvivla på den mänskliga, egna tanken. Sitter det folk hemma och väntar på råd och tips hur vi ska klara oss? Jag vet inte men det verkar som det. Finns det inget annat som verkligen ÄR nyheter?

Det enda positiva som jag kan se med att det nu är vinter är väl, förrutom att barn kan åka pulka och bygga snögubbar, att alla elbolag nu äntligen kan höja priserna och skylla på att det är kallt. Jag vet inte men jag tror det blir kallt varje år?

Såg förresten ett program om G-punkten på tv igår. Ni vet den där punkten som alla letar efter men få hittar. Lite som regnbågens slut. Varför är det inte mer sexualundervisning i skolan? Varför är det sånt tabu att prata om det? Tror många killar och tjejer skulle få en bättre självbild om det pratades mer om det och kanske lite mindre om något slag som utkämpades för 1000 år sedan. Jag tror att vi skulle få en bättre värld idag då. Men vad vet jag? En pojke som vägrar bli stor!

Nu är det 2012 och telefonsvarare är nog inget som finns i många hem längre. Knappt en vanlig telefon ansluten till det fasta nätet. Men de flesta om inte alla har en mobiltelefon och därav också en telefonsvarare.

Idag ringde jag min far. Blev snabbt välkomnad till "Lasse Bloms telefonsvarare". Visst är det kul? Jag har aldrig tänkt på det så förrut men tydligare blir det inte. Hej och välkommen till.... Det är svårt att bli arg för att någon inte svarar när man blir så bra bemött av en telefonsvarare som egentligen inte tillgodoser de behoven man har just då. "Vänligen säg nåt efter signalen så ringer jag upp". Tänk om Skatteverket eller FSK va lika trevliga och inte tjata om tryck siffror hit och dit.

Sist jag hade en telefonsvarare så sa den "Aaa det är Tomas". Då trodde alla att jag hade svarat och efter några sekunders tystnad så sa jag "tala in något efter pipet". Det var inte bara jag utan alla roliga 80-talister hade sån underbar humor. Idag är jag bara förbannad när jag får sms att någon talat in något.

Telefonsvarare tillhör det gamla. Nu får man sms om någon ringt när man inte haft teckning eller om luren varit avstängd.

Mamma! Varför varnade du mig aldrig?
För flickor, det jag borde veta.
De är som kladdkaka eller cigaretter.
Jag vet att det inte är bra för mig,
men jag kan inte låta dem vara.

Så jag tog en promenad under en buss,
blev träffad av ett tåg.
Fortsatte förälska mig,
vilket egentligen är det samma.
Jag har drunknat långt ut till havs,
crashat min bil, fullständigt tappat förståndet.
Men det kändes så bra,
jag vill göra det igen!

Ibland känns saker rätt och ibland känns det helt fel. Idag var en sån dag där det kändes rätt. Idag har jag jobbat igen för första gången på nästan 3 månader. Jag var faktiskt lite nervös. Varför eller på vilket sätt vet jag inte men det kändes som att jag skulle börja ett helt nytt jobb. På ett sätt så stämmer kanske det. #2012 och en början till en ny Tomas blir kanske ett nytt jobb. Vad vet jag?

Men va kul det var. Att heja på främlingar, hjälpa människor och snacka lite skit med dem jag inte sätt på länge. Det kändes jätte skönt att gå hem, inte på det sättet att jag ville bort utan för att jag kände att en arbetsdag var avklarad och att jag faktiskt ser fram emot nästa. Och det kändes verkligen så in i hjärtat. Så bra Tomas!

Nu gäller det bara att hålla igång alla cylindrar samtidigt och inte tappa på någon annan plats. Så kämpa Tomas, håll dina inre löften och lite på din magkänsla.

Kreatin är för övrigt ett smaklöst och luktlöst vitt pulver som bäst intas med juice eller annan snabb kolhydratsdryck. Kan inte sluta tänka på GHB och hoppas jag inte är lurad och blir våldtagen utan ett minne. Jaja, vätskefyllda muskler ska bli resultatet. Hoppas det blir lite muskler också och inte bara nån michelingubbe som man kan sticka hål i med en virknål.